Hade bestämt via mail att jag skulle ringa till mina bekanta som har stället vi skall ha klassfesten på. I lördags skickade jag ner gästernas val av mat och antalet. Restauranginnehavaren (varför kallar jag honom så nu..hmm..) sa att vi kunde höras veckan innan. Jag skrev i lördags att jag ringer måndag förmiddag. Gjorde så i förmiddags men då satt han på möte och jag bad tjejen i luren att han skulle ringa upp. Sa mitt namn och gav telefonnummer.

För en halvtimme sen ringde han upp och han presenterade sig. Jag hade ju redan svarat med mitt namn och samtalet fortsatte med att han säger:

- Jaha, vad kan vi hjälpa dig med?

En kort enkel mening som välter hela den föeställningsvärld som jag byggt upp genom vår mailkontakt. Men det är klart, varför skulle han lägga vår bekantskap på minne? Varför känner jag som att jag, inte bara är ekonomisk utfyllnad i deras restaurang, utan har missbedömt hela situationen.

Är vi människor för ytliga och lägger vi för stora växlar på gamla kontakter? Man önskar en ömsesidig nostalgisk tripp men möter och bemöter oengagerat utan intresse för det som varit. Det som inte längre funnits under så lång tid har i princip aldrig funnits.

Jag hade förväntat mig;

- Nämen, TJENA B! Det var länge sedan. (även om vi bara var sporadiskt bekanta även då, känner ju hans fru mer. Nej, inte så som ni tänker nu)

I stället fick jag;

- Jaha, vad kan vi hjälpa dig med?

Aj, mitt hjärta.....


Läs även andra intressanta åsikter om vänskap, bekantskap, nostalgi, business, affärer

---