Idag bröt hysterin ut och människor springer runt på stan och skriker att slutet är nära och att staden kommer att utplånas. Yrvaken förstår jag ingenting men så ser jag löpsedlarna och inser källan till all oro. Henke Larsson skall lämna HIF för en ny sejour ute i vida fotbollsvärlden. Kan tänka mig att han blev sporrad av Jörgen Perssons "framgång" under OS. Man är aldrig för gammal, det gäller bara att stå där när bollen kommer. Det är som jag brukar säga om lyckan; Alla kan fånga den, det gäller bara att veta när den passerar så man kan ställa sig i dess väg.

Igår när jag var ute och spatserade, ensam i regnet, passerade jag två tjejer som stod och samspråkade. Av deras hudfärg att döma så härstammade de, eller mer troligt deras föräldrar, från ett afrikanskt eller centralamerikanskt land. Men det var språket jag la märke till. Hur kommer det sig att alla skåningar och skånskor med invandrarbakgrund låter som Zlatan? Kvinna som man. Är det naturen och språkfunktionen som ligger bakom eller är det något som man lagt sig till med efter Zlatans "ikonförklaring"? Hur det än ligger till så var det ett underhållande ögonblick att höra denna mörkhyade kvinna med Zlatans röst.

Jag känner mig som "en främling i mitt eget land". I staden där jag bodde och växte upp existerar bara minnen och det var en sorgens stund när jag i regnet traskade hem igår kväll. Jag hade så önskat att det fanns några band kvar men alla har ju tyvärr passerat till en annan värld. (som Claes Malmberg en gång kallade det i egenskap av Ronny Jönsson; Till en vicevärld) Jag tog en "tura" och till och med det kändes som att "tiden har passerat". Kanske var det för den opersonliga båten "Aurora" som helt saknade 80-tals känslan och istället gav mig känslan av tunnelbana. Ett transportmedel till för att ta människor från en plats till en annan utan att ge dem en upplevelse på vägen. Tror jag skall ge det en chans till igen ikväll. Då tar jag en annan båt.

Jo, det var så sant. Det är inte lätt förstå vad "tura" innebär för en som inte upplevt det. När jag satt där på båten, med min jäger och öl (65:-), skickade jag ett sms till "norska unionen"; "Nu är jag på väg till Danmark för att "tura" och sitter med en öl och jäger". Snabbt kom svaret; "Jaha, vad kul. Kommer du tillbaka i morgon då? Är det mycket folk på båten?" Jag svarade med ett skratt och att det tar 20 minuter över och så åker man tillbaka igen i ytterligare 20 min. För en upplänning relateras alla båtturer till en Finlands- eller Ålandskryssning. Något som kan skrämma slag på den mest kärleksfulla relationen.

Idag skiner solen över Helsingborg, trots hysterin med Henke, och det skall bli skönt att strosa runt i minnenas kvarter. Vad som slagit mig är hur underbar denna stad är. Så internationell, så continental. Vackra människor som andas livslust och världsvana flyter runt i en stad som hela tiden förändras för att smälta in i ett globalt "hänga-med-och-erbjuda perspektiv. Alla pratar med alla, bussen är billig och chaufförerna hjälpsamma. Kanske är det så jag skall tillbringa mina tre dagar som jag har kvar här. Åka buss och prata minnen med chauffören.

Gud, vad gammal jag är.

Hjääälp!


Läs även andra bloggares åsikter om Helsingborg, Henke, tura, minnen, Zlatan, språk