Under morgonen kan man läsa på Expressen.se att det slagit till ännu en gång. Teatervåldet, eller närmare bestämt Dramatenvåldet. Antingen är det samma person som ideligen pucklar på sin sambo eller så är det en nisch man skaffat sig på just denna arbetsplats. För visst har vi läst om det här förut. Det känns som ett deja vu och nu är det kanske dags för arbetsgivaren att ta hjälp från professionellt håll.

Men eftersom jag själv tidigare arbetat en del med teater kan jag inte låta bli att dra några paralleller eller fundera över vissa eventuella korellationer. Hur kommer det sig att man så "ofta" läser att det förekommer våld bland Dramatens personal? Skulle man kunna tänka sig något samband mellan en "teaterådra" och en "våldsådra". Finns det en inre kraft, hos vissa, som i alla lägen måste ta sig ut? Skulle man i så fall kunna sätta in dessa skådespelare i ett fack och t.ex känna igen dem på deras sätt att gestalta och tolka roller? Eller är det så att dessa skådespelare inte ser skillnaden på verklighet och teater? De fortsätter att leva ut sin roll (inte alls nödvändigtvis den som de är anställd att göra) när de kommer hem . Skulle en viss tids karantän innan de går hem hjälpa dessa? En obligatorisk ventileringstimme tillsammans med andra i ensemblen där det inre fick lugna ner sig och social kompetens spetsades. Finns det möjlighet att en anställning på Dramaten innebär att man kan känna sig "lite mer än andra" och på så sätt känner sig ha rätt att sätta andra på plats?

Man fann cannabis vid tillslaget och det är väl troligtvis en av anledningarna. Men eftersom det finns människor som utnyttjar detta och inte är våldsamma så kan det inte vara enda anledningen. Precis som det finns människor som dricker alkohol och blir våldsamma eller inte.Våldet sitter i individen och inte i det som tillförs.En utlösande faktor är det kanske dock.

Jag förstår nu varför jag aldrig lyckades bibehålla min teaterådra. Jag var inte tillräckligt aggressiv och så här i efterskott är jag ganska nöjd ändå. I alla fall i relation till detta inlägg.


Relaterade artiklar:
Johan Rabaeus nedslagen på Dramaten-fest
"Jag kan ställa till ett jävla liv"

Läs även andra bloggares åsikter om expressen, våld, teater, dramaten, misshandel, schizofren, personlighetsstörning