Det har gått 23 dagar på det nya året och det, plus en kväll, är tiden som jag och min "livsgnista" umgåtts. Ibland stannar vi båda upp och reflekterar. Reflekterar över hur snabbt känslorna tagit tag i oss och lett oss in på stigar som vi båda trodde var glömda och gömda för evigt. Men vi reflekterar även över hur otroligt skönt och befriande allting känns. Vi umgås och vi ser på varandra som om vi aldrig gjort annat, eller önskar göra annat för den delen, och vi diskuterar framtiden som om vi inte vill missa en sekund av den.

Ingen skall få ta denna känsla ifrån oss. Ingen skall få använda sina destruktiva, avundsjuka och domedagsprofetior till att ens knipsa bort ett hörn av vår idylliska bubbla. Bubblan är tillräckligt stor för att både innehålla den lycka vi känner men även alla de sociala och mindre goda sidor som existerar. Kärleken känns dock så stor i grund och botten och tillsammans med en stor portion respekt för varandra och varandras liv så tror vi på oss själva. Detta redan efter 24 dagar! Ni må kalla oss galna eller verklighetsfrånvarande, vi kallar oss för ett kärlekspar och det känns så himla skönt.

Det går inte en sekund när vi inte längtar efter varandra och när vi väl ses får vi inte nog av att vara varandra nära. Om inte fysiskt så mentalt. Den stora styrkan i vår kärlek är att vi båda är så närvarande i det förhållande som vi delar, vi känner kärleken oavsett avstånd.

Våra liv möts i en knutpunkt men vägen dit har för oss båda sett ut i stort sett på samma sätt. Vi delar i stort alla intressen och vi har gjort och upplevt nästan identiska saker. Bara två saker skiljer oss åt och det är ett barns sinne och ett vuxet lugn. Något som tillsammans med vår glädje för varandra och åtrån bildar kemin för den perfekta kärleken.

Snart får ni bevittna vår perfekta kärlek via tv-rutan (om nu inte TV väljer att göra oss orättvisa). Allt ifrån Skåne till Sundsvall! ("hej, lilla mamma!")

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, lycka, respekt, liv, charterhjältar, kanal, 5