Life

Ibland känner man sig så övergiven, som om man vore den enda i världen med problem och att alla runt omkring en lever i en, som för en själv ser ut som en, fantasivärld. Man sätter sig ner och funderar på sitt liv och det enda man känner är en stor saknad. I mitt fall är det ju ganska uppenbart vad jag saknar men det finns så mycket annat som inte är lika uppenbart. Jag saknar mina föräldrar, jag saknar mormor, morfar, farmor, syskon som jag aldrig fick och jag saknar just nu min dotter som valt att sova hos sin kompis. Men jag saknar även den där vännen som finns i vått och torrt som följt med sen barnsben. Något som jag aldrig blivit förärad med och som i en olycklig värld förstärker känslan av ensamheten.

Det finns många som anser att man inte skall gräva ner sig utan se gott på framtiden. Men är det alltid så enkelt? Har man verkligen inte rätt att ibland få känna sig som den mest övergivna människan i världen? Samtidigt funderar man på var man egentligen är på väg och om de mål man satt upp är riktiga mål eller bara ett sätt att klara av vardagen. Jag är 46 år och studerar på universitetet. När jag är färdig vet jag inte om det leder någon vart eller om den tid jag lagt ner fyllt någon funktion.Visst, för stunden har det gjort sitt men vad blir summan av kardemmumman? Ytterligare ett steg på livets stege utan att komma närmre några mål.

För varje gång så finns det människor som peppar en och säger att det löser sig snart skall du se. Bakom hörnet finns lyckan och det finns någon där ute för dig som snart korsar din väg. Men hur ofta klarar man av detta? Vad gör det för ens egen själ och olycka att höra att det snart löser sig när man ideligen ramlar ner i samma avgrund när man lyckats kravla sig upp för stunden?

Man säger att i varje stund av olycka eller ensamhet så stärks man. Det kanske är sant men i samma stund är det även något annat som stärks. Känslan av att man är totalt misslyckad och att det aldrig blir som man har tänkt. I grund och botten är det bara en känsla man är ute efter och det är känslan av att vara omtyckt och uppmärksammad. Inte med ord eller gester utan med ömsesidig kärlek. Kärlek som känns, inte bara ses eller hörs.

Men jag vet, eller kanske är det bara en önskan, att där ute någonstans finns denna ömsesidiga kärlek. Samtidigt lever man med insikten, i en stund som denna, att det är inte bara upp till mig. Någon annan måste ju samtidigt inse samma sak och det gör det hela mer problematiskt och så långt borta ju längre tiden går.

Nu har jag i alla fall fått skriva av mig. Idag är ingen glädjens dag men så länge inte mailprogrammet säger att det finns nya mail så blir den i alla fall inte värre. Känslan av att jag tappat matlusten stör mig likaså.

(Bildkälla)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Oroväckande förfall

Ställde mig på vågen och den visade 72,4 kg. Det är en viktminskning med fyra kilo på en vecka. Vet att somliga skulle bli överförtjusta men inte jag. Jag vill gärna behålla de få kilo jag har. Det är väl uppenbart att man inte är som man skall vara men varför klaga, vem bryr sig egentligen? Alla har fullt upp med att må bra själva...

Nåja, det får jag råda bot på ikväll. Har tagit fram en fläskfile och skall goffa i mig den alldeles själv. Dottern har ju för vana att bo hos kompisen var annan vecka ?? (kan det bero på deras Sing Star?) och i morgon är det ju julbord. Mums!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gävla virus

Säg den lycka som kommer utan olyckor. Efter en helg utöver det vanliga så har förkylningen nu drabbat mig med dunder och brak både invärtes och utvärtes.

Jodå, livet leker!

Vad är större än magi?

Ibland reflekterar man över situationer man hamnat i och i efterhand kan man konstatera att man befunnit sig i en väldigt speciell situation full av gåvor. Man lägger ihop bitar, värdesätter intryck och insikten infinner sig i efterhand, den magiska känslan av att ingenting var verkligt. Overkligt i den tappningen att, intrycken och känslan man befunnit sig i går utanför de ramar som man tidigare levt under eller förväntat sig. Talar vi då om ett förlopp över tid och inte en "sekundens känsla", där det förra ger ständigt nya intryck som antingen kompletterar eller komprimerar det centrala, så övergår händelsen det magiska och man får leta nya definitioner.

Skulle det handla om magi skulle det inte vara förklarligt. Men så är det inte, det hela går att förklara men inte på en kvart. Och inte för utomstående, däri ligger det oförklarliga. Man kan bara konstatera, att man befunnit sig i en situation som när den startade var fantastisk och sen försvann bortom all rimlig förväntning.

Tack för att jag fick uppleva detta! Rikedom och skönhet fick en definitiv innebörd och den har stannat kvar inom mig.  Strandat som en vällust av längtan, längtan efter mer eller snarare längtan efter längre som i härifrån till evigheten!

Men där lär det tyvärr stanna, är jag rädd för. Jag önskar jag hade makten...

(Bildkälla: PJ Lynch Gallery)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vad gör jag?

Idag när jag och "lilla B" satt vid köksbordet så såg jag att hon hade tvår röda märken vid ena ögonbrynet. Jag undrade vad hon gjort och "lilla B" svarade med att hon kanske var lite torr. Nja, sa jag det ser inte ut som det och så gick hon iväg till badrummet för att kolla efter. När hon kommer tillbaka säger hon;

" - Det blev nog kanske så när jag ... rakade ögonbrynen".

I det här läget fann jag inget annat svar än att säga,

"- att vissa saker gör man inte när man är 12 år. Kroppen är inte utvecklad och håller fortfarande på att forma sig och stör du detta så kanske det får följder i framtiden som inte blir lika roliga att ta itu med, för övrigt är det ju farligt. Du måste skilja på saker som man gör som vuxen och som barn. Du riskerar att få lika mycket hår som en apa när du blir stor om du redan nu börjar raka bort det".


Vet inte om det här var rätt ord men det var i alla fall min spontana reaktion.

Var får de allt ifrån? Hur ser egentligen idealen ut nu för tiden? Vem har sagt åt eller fått henne till att tro att man skall raka ögonbrynen? Är det mitt eget fel, för att jag låter noppa mina? Vill hon göra likadant och tycker då det är enklare med en rakhyvel? Så kanske det är och det är nog något jag får luska fram. Tror nog att jag resonerade fram anledningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Förbannade "blomflugor"

Var kommer dom alla ifrån? Sen jag tog in blommorna från balkongen (ville vara lite snäll mot dom så de fick det lite varmt och gott över vintern) så har de bara gått och dött och istället så anfaller småkrypen från höger och vänster. Blomflugor är ett elände!

Fast nu har jag ju fått reda på att detta inte är blomflugor utan något som kallas "sorgmygga" och vattenflugor. Tack, Google! Man skall tydligen ställe en gul skål med ättika och diskmedel så drunkar fanskapen. Jo, jag är stor djurvän men här finns det en gräns.

Jag skulle kalla dom för likflugor för blommorna är stendöda. (Vaddå, stendöd? Är man död så är man. Det går ju inte att vara mer än död. Suck! Kan jag inte få uttrycka mig som jag vill?)

(Bildkälla: odla.nu)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag känner det på mig

Känslan är stark. Det är ingen överdrift utan jag vet att det är dags. I dagarna kommer snön och jag ser faktiskt fram emot det. Världen utanför blir ren för en stund, upplyst och en känsla av tro på framtiden infinner sig. En vintermorgon innebär nya krafter och ljusare tillvaro. Så länge man inte är pendlare eller bilist. Var rädd om Er i trafiken. Starta i tid!


(Bildkälla: Fairfax County, Virginia)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vem trodde det om en toarulle?

Gårdagens disco blev lyckat. Ingenting blir som man har tänkt sig och framför allt så kan man inte förutsäga vad som skall gå hem eller vad som gäller om man inte tillbringar varje dag (undercover) med dessa levande och föränderliga varelser. En ständig process som ändras drastiskt från en diskokväll på våren till en liknande på hösten.

Det dansades limbo och när de väl startade så höll det på i flera timmar. Mästaren flera gånger var en lite kille från sydamerika (tror jag) som liksom hade det i blodet. Jag hade med mig ca 150 låtar och det visade sig att det hade räckt med tio.En bra blandning är inte det som gäller utan det gäller att hitta det som är fett skönt och sen kan man köra dessa om och om igen. Men en liten kamp var det dock mellan tjejerna och killarna. Tjejerna dansade mindre och killarna mer. Tjejerna önskade mer variation på låtarna och killarna nöjde sig med ett fåtal.

Kvällens vinnare som säkert spelades tjugo gånger, Shan Atci, Toarulle




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

D.I.S.C.O

I morgon är det disco i dotterns skola. Det är hennes egen klass som bjuder in alla andra sjätteklasser i rektorsområdet (3-4 skolor). Bakom arrangemanget står vi föräldrar och min lott har blivit att fixa musiken (vilket, under kvällen, innebär att stå i discobåset och ta över när barnen får annat för sig) men till att börja med så innebär det att ordna dansvänlig musik. Satt igår och pysslade lite och laddade hem en gratis DJ mixer för mp3 filer. Yeah, groooovie! "Get down...."

När dottern kom hem så satt vi tillsammans och lyssnade på låtarna som jag tänkt ut. Eller rättare sagt vi började med det. Det övergick mer till en kamp mellan: - Pappa du är pinsam och - Ohh, den är fett häftig!  Det är inte "dance" musik som gäller på ett disco för sjätteklassare. Utan det som gäller är om låten suger eller inte. Man dansar tydligen till allt bara det är inne. Men vi kompromissade gott ( jag är ju trots allt äldre så lite respekt fick dottern allt visa ;) Så nu finns det lite godingar kvar. Och att vara pinsam är ju mitt andranamn.

1:a på dotterns innelista:



1:a på min discolista:



Visst e jag pinsam? ;)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ibland undrar man: Var gick det snett?



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dagens "to-do-lista"

Idag tänker jag inte låta dagen gå förbi för att sen i morgon upptäcka att allt är som vanligt, nämligen att det inte blev av. Så på listan sätter jag upp följande:

1. Städa klädkammaren och hall, vilket innebär att packa ner de kläder och skor som blir förstörda om de står framme och "lilla B" (och i viss mån jag själv) tar på sig dessa av "lättja" och för att det är enklare än att klä på sig de saker som är avsedda för väta.

2. Ta ner detta som plockats undan till källaren för att där nere leta upp vinterkläder och skor.

3. På listan står även att tona håret på "lilla B". Hon känner för att bli lite mörkare och köpte igår färg. (kanske därför jag inte fick någon present idag? ;) Men frukost på sängen fick jag! )

Men först måste jag cykla till ICA.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I-landsproblem

I morgon har jag tvättid mellan 10-13. Ikväll kom jag ihåg att tvätt- och sköljmedlet tog slut senast. Vilket innebär att jag måste traska till ICA innan 10.00 och shoppa. Stackars mig.

(Bildkälla: HelloCrazy.com)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Tänk så fel man kan ha

Idag när vi satt vid matbordet så ringer "Z" igen. Jag svarar och (nästan) samma rutin uppstår;

- Ja, det är "stor B".
- Är "lill B" hemma?
- Vem frågar?
- Öhhh......det är Z.
- Hon äter middag.
- Ok. Jag återkommer! Hej då!
- Hej!

Jag sätter mig vid bordet och tittar på henne.

- Varför jagar "Z" dig så?
- För att vi är ihop,
svarar hon snabbt och säkert.
- Va? Hur gick det till? jag menar, när hände det?
- På höstlovet.
- Ja...ha.

Så fortsätter vi och pratar lite om hur och varför och känslor och sånt. Tycker ändå att det ingår lite mer åtaganden så jag fortsätter:

- Då vill jag att du bjuder hit honom så jag får ställa lite frågor?
- Vaddå för frågor?
- Jag vill ju veta vem han är och sådär.
- Jaha, okej då
.

Jag berättade inte om hagelbössan för henne ;)

(Bildkälla: CartoonStock.com)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Så har det till slut hänt!

Idag hände det. Det ringde i telefonen och jag svarade:

- Ja, det är "stor B".
- Är "lill B" hemma?
- Vem frågar?
- Öhhh..(
tystnad)....det är Z.
- Hon gick precis ut.
- Ok. Tack så mycket! Hej då!
- Hej!


Det var första gången jag tog emot ett samtal från en målbrottsaspirant som frågade efter min dotter. Nu börjar invasionen och allt filtrerande.

Tar fram hagelbössan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sydländsk afton

Ikväll bjuder jag på middag. Det känns spännande och jag har stått vid spisen de senaste två timmarnna.

Det som bjuds är följande:

Glögg och pepparkakor

Avokadoskål med räkor och romröra

Grillad Haloumi, Serranoskinka,Spansk tortillas,
Bruschetta och grillade grönsaker.

Vaniljglass med varma hallon

Dryck: Beringer Zinfandel Rosé

Tror det blir bra!

(Bildkälla: Barbara A. Wood Gallery)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Katten och den heta gröten

Finns det ett osynligt språk för hur man skall bete sig när man träffar en potentiell partner? När jag tittar på t.ex. "Sex and the city" så får jag för mig att det finns olika världar. En där man bara tar för sig och en annan där man så gärna vill ta för sig men man inte tillåter sig att göra det. Vilka är anledningarna? Betyder det, om man agerar som i den första världen, att man inte vill se samma resultat som i den andra världen? Om man träffar någon och är "pang på rödbetan" betyder det att man inte är så intresserad av hur det går eller inte? Eller har det mer att göra med hur man är som individ? Finns det möjlighet att man lever i fel värld och missar en massa på grund av att man inte känner av situationen rätt?

Man kan fråga sig hur länge det får ta innan någon måste göra sitt "move" innan bäst före datumet gått ut. Kanske är det så att det potentiella just visar sig i hur länge "lekkamraten" låter det väntas. För hur det än är så ligger det fantastiska just i att man får treva sig fram , fumla lite och lyckas precis innan det är dags att gå vidare ( exempelvis vid en busshållplats eller när man kliver in i taxin) . Hur man avslutar en dejt är samtidigt början på nästa dejt med samma person. Börjar man om från början igen då, kan man kanske tycka att det är mindre attraktivt.

Är det detta som är en del av kryddorna i livet? Att äta kakan men samtidigt låta den räcka så länge som möjligt. Finns det möjlighet att man ibland inte tar nästa steg för att man är rädd att det innebär vardag igen? Är det så många tänker när man tar en ny partner ideligen. De behöver just den där känslan när ovissheten är som störst och utmaningen blir att närma sig på ett magiskt sätt. Är det inte möjligt att få denna krydda och kaka att räcka i evighet? När vi känner att det saknas är då den enda möjligheten man har att finna nya grundämnen för den kemiska reaktionen? Är det inte enklare att utmana det man redan har? Det som har visat sig fungera innan?

Som en klok man uttryckte: "När vi står där mindre tysta och Du skruvar på Dig och tänker: Kyss mig dumbom! Då är det kemi"




(Bildkällor: Kemi och Moonlight kiss)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Är jag osjysst när jag blir erbjuden hångel?

Igår fick jag ett sms: "Hej! Undrar om Du skulle vilja hångla lite ikväll?" (troligtvis för att jag för någon vecka sen skrev att jag hellre satte mig i soffan och hånglade än städade). Jag har dock inte fått för mig att svara eftersom jag inte riktigt vet hur jag skall svara. Måste jag svara? Är det ofint eller osjysst att inte svara när man får ett så fint erbjudande? Hur skall jag svara?
  • Tack, det var snällt att Du erbjöd dig men jag tror inte det.
  • Ja, jag vill hångla men tyvärr inte med Dig.
  • Klart jag vill hångla! Kom hit med dina läppar och när jag är nöjd så får du gå igen.
Är tystnaden i det här fallet rätt beteende? Kanske gör jag för stor sak av det hela och hade jag svarat enligt alternativ 1 så hade jag nog gjort rätt. Är anledningen till att jag skriver det här inlägget att jag är så fruktansvärt sugen på närhet att jag måste få utlopp av vetskapen att möjligheten fanns där?

Visst vill jag hångla ( läs kyssas ) men mina läppar fungerar bäst i en passionerad känsla som får min kropp, själ och mitt hjärta att glömma både tid och rum. Är det (o)manligt? (läs gärna artikel nedan)

(Bildkälla: Dåligt hångel tar död på relationen, Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förbannade TV-reklam

Det är ingen hejd på hur man lanserar TV program nu. Min dotter kom och frågade mig;

- Pappa, vad är anonera?
- Vaddå?

- Vad är anonera? Dom sa det på tv nyss.
- Det skall inte du veta, sa jag (och förstod hur dumt det lät samtidigt som jag sa det)
- Jo, man pappa, vad är det?

Suck!

- Det heter inte anonera utan onanera. Det är när man pillar på sig själv, sa jag helt opedagogiskt.
- Ohhh, gör man det på jobb?
- Vad tror Du? replikerade jag.
- Jo, det tror jag nog, sa hon med ett flin.

Hon gick in på sitt rum och jag lutade mig tillbaka och började fundera. Hmm..

Hon erkände sen att hon hört ordet förut. Det är såna de är de små slynglarna. De skall bara sätta oss på pottkanten och gotta sig i när vi skruvar på oss och får problem med att förklara "pinsamma" saker.

(Bildkälla: Kanal 5, Sanningens ögonblick)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Livets hårda skola

Idag när jag satt i soffan (vilade med huvudet mot kudden) satt min dotter vid datorn och chattade på MSN. Plötsligt hör jag henne ta telefonen, rusar in på rummet, stänger dörren och ringer någon. Jag hör hur hon börjar gråta och jag kommer snabbt upp på fötter. Men jag avvaktar och när hon lagt på luren så knackar jag på dörren och när jag kommer in i rummet ser jag att hon sitter där mitt på golvet med luren i handen och tårar på kinderna.

- Vad är det, B?
- Inget, svarar hon.
- Jo, det är det, det ser jag.
- Nää..
- Berätta nu är du snäll.
- Nej, inget jag tänkte bara på mamma.


För er som inte känner till det så gick hennes mamma bort för två år sen. Men jag förstod att detta inte var bakgrunden. Men jag insåg just då att det var en ursäkt som tål att funderas på framöver. Kommer hon inte att tillåta sig vara ledsen och de gånger som det händer så skyller hon på saknaden av sin mamma.

- Nej, B, jag tror inte att det är bakgrunden.
- Men jag pratade med L och så tänkte jag på mamma.


Jag gav mig inte utan sa att jag ville att hon skulle berätta vad det egentligen var.

- Jag skulle vara med S och så ringde L och frågade om hon fick vara med oss men det ville inte S. Men S ville inte att L skulle få veta att S inte ville vara med L, så hon sa att jag skulle hitta på något. När jag inte visste vad jag skulle säga så säger L i telefonen att hon hört allt vad vi sagt.

- Oj, då, svarade jag. det var ju inte så snällt gjort. Vad säger L nu då?
- Nej, hon sa att det inte var så farligt.
- Det var ju snällt för jag tror nog att jag skulle ha blivit lite ledsen om jag hade hört ett sådant samtal. Om någon har krav som de som S hade så tycker jag att hon får framföra dem själv. Man skall inte manipulera andra människor för att få sin vilja igenom.
- Nej, jag förstår det juh. Men jag visste inte vad jag skulle göra.

Vid middagsbordet senare frågade jag vad hon hade lärt sig idag. Tror nog att hon fick sig en kurs i vänskapligt beteende och jag ser det som vardagslivets "hårda skola". Gör misstag men lär dig utav dem. Men det här att hon tar till sorgen till sin mamma och använder det som en täckmantel är en svårare nöt. Den tål att tänkas på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ser ingen annan utväg

Nu ser jag ingen annan utväg längre. Hur skall man som student klara av en värld full av andra möjligheter än just det man för stunden bör sätta sig in i? Vad innebär "mellan fyra väggar"? "Jag har suttit instängd mellan fyra väggar"? Mellan dessa fyra väggar finns internet, msn, bloggen, kylskåpet, disken, tvätten, sängen, tv:n, dvd, bokhyllan, och en okoncentrerad hjärna. Inte blir det lättare av att det handlar om värdeteori, Bergström och en föreläsare som, i stället för att reda ut alla begrepp i kurslitteraturen, lindar in det hela i ofattbart mambo jambo. Jag ser ett stort misslyckande antågande och därför finner jag ingen annan utväg. Jag klarar inte av all frestelser mer.

Jag tar den förbannade boken med mig och hoppar i badet. Där blir vi ett, ensamma i ångorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0