Estetiken avklarad

Fick precis ett mail från filosofiska instutitionen med resultatet på tentamen i estetik. "Vitsord VG" och det var ju glädjande. Tror jag gjorde rätt som koncentrerade mig på en tenta innan resan. Nu återstår dock en omtentamen i religionsfilosofi. Känns lagom inspirerande när det kunde ha varit avklarat. - Herre Gud, giv mig styrka! :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dagens test - ateist eller agnostiker

Gjorde precis en test för att bekräfta min (icke) tro:

"Ateismtest Du är 78.3 % ateist. Du är agnostiker med dragning åt det ateistiska. Du borde tänka på att bara för att något kan låta otroligt eller till och med löjligt behöver det inte betyda att det inte är sant.

Disclaimer: Inga garantier kan lämnas för att detta test visar exakt rätt resultat, eftersom endast ett urval av de runt 330 miljoner olika gudar som finns tas upp här. Du kan mycket väl vara mer eller mindre ateistisk än det värde som anges. "

Gör testet om Du känner för det. Tänk dock bara på vad frågorna säger.

Varför gjorde jag detta test då? Jag hamnade på det av en slump nu när jag sitter och skriver hemtenta i religionsfilosofi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Beslutsamhetsångest

Igår var sista föreläsningen av Evolutionsbiologi 10p. Nu återstår ett examensarbete på sådär 8-10 sidor. Från början var jag helt klar över vad jag skulle "avhandla" men har nu hamnat i tveksamheter. Som jag ser det så föreligger det tre tankar:

  1. Hjärnans utveckling. Cortex tillkomst och påbyggnad på "reptilhjärnan" i en tanke att valnötsträd och grodyngel spelar in.
  2. Fenomenet att det på senare tid uppstått en art kallad homo sapiens sapiens när det rimligtvis inte finns någon underart till homo sapiens.
  3. Feminismens framgång och vad det eventuellt har för inverkan på evolutionen.

Den första är fruktansvärt kontroversiell och är en tanke som blir svår att argumentera för enbart i en uppsats. Den andra är intressant och väldigt aktuell. Den tredje och sista är jag inte riktigt klar över men om man jämför med andra organismer och hur de sociala miljöerna styr reproduktionen och fitness så kan det föreligga en evolutionär förändring i tiden.

Tål att funderas på!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Nattsudd om människokroppen

Ikväll vill jag prata om ett ämne som kanske rör om en hel del i grytan. Dels beroende på ämnet men kanske även för att jag inte lyckas förklara mig så väl. Det finns människor som inte är nöjda med sina kroppar. På ett eller annat sätt så - gör de om sig, lägger till eller ta bort. Det finns människor som gör det för att det medicinskt är nödvändigt och det finns andra som gör det för att de vill och tar sig råd.

Men det jag vill ta upp och frågar mig om, är det moraliska i själva avsaknaden av en "innehållsförteckning" gentemot en potentiell partner. Låt oss säga att en kvinna har gjort om sina bröst. Hon har låtit operera in implantat och kanske är brösten små från början och ger därför en väldigt kompakt känsla. Troligtvis är de vackrare att titta på än upplevelsen av den "artificiella" och stumma känsla som en beröring av dem ger. Något som för en partner kan verka avtändande, dels beroende på överraskningen och dels för det "icke mänskliga" innehållet. (jo, jag kan tänka mig några grabbs och chicks som inte håller med här). Ja, jag har själv stött på det vid två tillfällen. Vid första tillfället var det ett medicinskt ingrepp ( brösten var från början olika stora och man rättade till detta med implantat i båda). Kvinnan sa dock till innan det blev uppenbart och det fanns en viss skam i berättelsen. Vid det andra tillfället fick jag upptäcka det själv och här var ingreppet nog mer av estetisk art. Här undrar jag då om det är så, att de som blivit tvungna till ingreppet känner mer skam och de som gjort det av fri vilja inte bryr sig om andras tycke eller förutsätter att det alltid uppskattas? Varför skulle de bry sig om vad andra tycker? Kroppen är ju deras. Men hur blir detta faktum i en relation?

Det är varken självklart eller förenat med skyldighet att berätta ingreppet för en potentiell partner men borde det finnas ett "bör" här? Kan det anses rättvist att tidigt tala om hur det ligger till? Eller är detta en rättighet som tillhör den som valt att göra ingreppet? Hur skulle det då vara om en individ förlorat ena benet i en olycka och därför använder protes? Låt oss säga att denna individ kan använda protesen utan att det syns i vardagslivet och att individen klarar sig helt utan hjälp. Men när natten kommer och man kliver till sängs tillsammans med en ny partner så upptäcks protesen under det att partnern lägger handen på benet och känner konstruktionen innanför. Klart det blir en överraskning och frågan uppstår igen; Fanns det en "skyldighet" att berätta att man har protes?

Eller är det så att man inte kan (får) förutsätta något om en människa och får acceptera (eller inte) allt eftersom det blir uppenbart? Jag har ingen egentlig ståndpunkt ifråga men överraskningsmomentet ger mig funderingar. Vi vet alla vad som förväntas av oss och när man inte "kan erbjuda" detta och har valt (eller ofrivilligt) att frångå detta så kan det tänkas att det bör åtföljas av något som kan liknas vid en skyldighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens insikt

Tid och sanning hör ihop.
Det är dagens insikt.

"Desto mindre tid som behövs för att ändra ett löfte,
desto mer halt av fantasi när det gavs
"

Som en god vän skulle uttrycka det: "Ibland är en groda bara en groda". Suck!


(Ja, jag vet. En utilitarist skulle inte hålla med)

Varför kysser vi varandra?

Följande text är artiklar i sin helhet utan red. av mig eller instick:

"Kysser man varandra i alla kulturer, och finns det även djur som kysser varandra?
Kyssandets gåta har sysselsatt forskarna i många år, men ännu finns det inga säkra förklaringar till varför vi kysser varandra. I över 90 procent av alla kulturer kysser män och kvinnor varandra, och kyssen finns också bland vissa djurarter, bland annat hos bonoboaporna, som dessutom tungkysser.

Vissa forskare tror att kyssen utvecklats från apmammors mun-mot-mun-matning av ungarna, vilket man ser till exempel hos schimpanser, över en lugnande beröring av hungriga ungar vid brist på mat till våra dagars uttryck för kärlek och sexuell upphetsning. Andra lutar i stället åt teorin att kyssen är viktig för att vi på så sätt utväxlar kemisk information om varandra."

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 17/2008, sidan 12.)
(
Bildkälla: http://blogg.stureplan.se/michaela)

"Kysser man mest åt ena hållet? Vrider man oftast huvudet mot en sida när man kysser?
Otroligt nog är detta faktiskt vetenskapligt undersökt. En hjärnforskare vid namn Onur Güntürkün har i två och ett halvt år iakttagit kyssande par på flygplatser, parker och järnvägsstationer. Onur Güntürküns metodiska räkning visar att dubbelt så många föredrar att kyssas åt höger som åt vänster.

Enligt Güntürkün bestäms kyssriktningen i livmodern, där fostret under veckorna före födelsen lutar huvudet åt den ena sidan, oftast till höger. Denna benägenhet fortsätter under det första halvåret. Sedan försvinner den men återkommer, då vi kommer in i kyssåldern. "

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 9/2003, sidan 8 )


"Varför pussas vi?
Är kyssar en del av vår biologi eller ett rent kulturellt fenomen? Kyssen har inte någon biologisk funktion, och det är många folkslag som inte alls kysser på munnen. Det finns emellertid goda skäl att pussas. Våra läppar har nämligen många känsliga nervändar, så en kyss verkar starkt sexuellt stimulerande. En puss har även en viktig social funktion mellan vänner och släktingar. Särskilt kindpussar används för att uttrycka närhet och för att stärka banden människor - och apor - emellan. En kontaktsökande chimpans gör pussmun, och räcker man fram handryggen mot apan, trycker den munnen mot den. Beteendeforskaren Desmond Morris menar att detta är en rest från den späda ålder då både apor och människor spetsar läpparna för att dia. Andra menar att kyssen är en vidareutveckling av djurens nosande på varandra. Det stämmer med att till exempel polynesier och inuiter hälsar genom att trycka näsorna mot varandra."

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 6/2000, sidan 10)

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Dalar och toppar

Ibland springer man på "situationer", jag vill inte säga problem, som inte låter sig manövreras så lätt. Det är ungefär som med K2, Mount Everest och liknande. Men i dessa situationer gäller det att inse att "idag är inte dagen". Man lägger det åt sidan för att ta tag i det vid annat tillfälle (alt. inte alls). Det finns ingen idé att "stånga sig blodig" bara för att man fått för sig att man kan bemästra eller kanske rent av helt misstolkat det hela. Om det kommer bättre tillfällen så visar det sig genom "öde" eller att man på ett bättre sätt ser det förändrade läget. Det är här styrkan skall ligga. Att klara av att koncentrera sig på det som för stunden är produktivt och där budskapen talar sitt språk.

Men är det inte så att det krävs en "ömsesidig" vilja för att något skall uppnås? Även när det gäller ting och saker? Tror ni inte att t.ex. K2 har en "egen kraft" trots att det "bara" är ett berg? Tror ni inte synålen har en "egen kraft" om den skall träs eller inte? Eller kan vi bara tala om detta när det gäller levande väsen? Men hur är det då med växter? Måste vi reducera det till väsen med egen vilja? Men hur är det då med en myra? Den har ju knappast nån "vilja" utan lever enbart utifrån instinkter och genetiskt mönster? En myra skulle väl kunna undgå en situation där någon annan vill något annat?

Det finns alltså inga krafter utan bara andras instinkter? Nja, då är vi ju tillbaka till berget. Ett berg har väl inga instinkter? Jag är nog mer inne på krafter och är den egna kraften mindre än det som möts är man för tillfället i underläge och måste ompröva situationen. Annars är risken att man just "stångar sig blodig" eller blir kvar på bergstoppen i det dolda.

(Bildkälla: field touring alpine)

Läs även andra intressanta åsikter om , , , , ,

Intuition kan förklaras

Intuition är inget hokus pokus. Vår hjärna har ett omedvetet system för att ta emot och analysera sinnesintryck. Det konstateras i en ny avhandling. Intuition var viktig del av Ingemar Stenmarks åkning. "Mina ben tänker fortare än jag," var hans egen förklaring till att han ofta gjorde rätt sak på rätt ställe.

Träning ger färdighet. Det är vad vi alla fått lära oss. Men vad är det som händer egentligen när en person går från att vara kunnig till att bli expert? Den frågan ställde sig Lars-Erik Björklund vid Linköpings universitet.

- Någonstans på vägen slår det över, säger han till Ny Teknik. Frågan är bara vad som ligger bakom.

Blixtsnabbt system

Efter att ha gjort en forskningsöversikt om vad som skrivits om hjärnan, inlärning och så kallad erfarenhetsbaserad kunskap hittade han svaret bland nya rön inom neurologin: Vi människor har helt enkelt två system för att ta emot och analysera sinnesintryck – ett medvetet och ett omedvetet.

Det är när det senare är i farten som vi talar om intuition; att ”veta” vad som ska hända eller att göra rätt sak i en kritisk situation. I det minnet finns också utfallet lagrat; gick det bra eller dåligt när jag gjorde på ett visst sätt.

- Det omedvetna systemet är blixtrande snabbt med ett eget signalsystem, säger Lars-Erik Björklund. Här lagras minnen av dofter, gester och kombinationer av intryck som är svåra att beskriva.

Erfarenhet viktigt

Men det är inget minne vi kan leta i. Det aktiveras bara när vi återupplever en situation. Och det behöver byggas upp med sinnesintryck, för här lagras bara minnen som berör oss.

- Det krävs engagemang för att bygga erfarenhet, konstaterar Lars-Erik Björklund.

Han menare att vi aldrig kan läsa eller räkna oss till alla de kunskaper och förmågor vi behöver i yrkeslivet. Vi behöver praktisk erfarenhet också.

- Vi behöver lära oss att se när lödtennet är tillräckligt varmt för att löda, hur det låter när en motor inte fungerar som den eller hur färgen på en färdiggräddad bulle ser ut.

Hans doktorsavhandling har nu väckt intresse hos, Totalförsvarets forskningsinstitut , FOI, och Väg- och trafikinstitutet, VTI.

Läs även: Hon leder forskning med intuition, Intuition viktig att lita på

(Texten är i sin helhet hämtad från nyteknik.se)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Datatekniken lever på övertid

Det nya numret av LOOP (Tidskriften om ledarskap organisation och personal som jag får via mitt fackförbund, Akademikerförbundet) innehåller denna gång många artiklar om IT teknik och en av dessa artiklar är döpt till "Både stöd och tidstjuv". I denna artikel presenterar man fyra citat sagda under datateknikens födelse. När man läser dem så inser man hur lite man egentligen kan veta om framtiden. Framtiden döms eller beskrivs alltid utifrån de fakta man har för stunden och vad som upptäcks i morgon kan förändra hela bilden och förutsättningarna drastiskt. Skulle det vara helt omöjligt att via en s.k. multipel regressionsanalys sia om utvecklingen?

Här följer citaten:

"Framtidens datorer kommer knappast att väga mer än ett och ett halvt ton"
, Tidningen Popular Mechanics, 1949.

"Jag tror att det finns en världsmarknad för kanske fem datorer", Thomas Watson, IBM:s styrelseordförande, 1943.

"Jag har rest över hela landet och har pratat med de bästa i branschen, och jag försäkrar er att datorn är en modefluga som kommer att vara över innan året är slut"
, Utgivare av affärsböcker på bokförlaget Prentice Hall, 1957.

" Men... vad är det bra för?"
, Kommentar från en ingenjör på IMB angående mikrochipet, 1968.

(Källa: "Både stöd och tidstjuv, Tidskriften LOOP, pappersutgåvan, sid.12-13, Nr 7/08)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tenta i värdeteori

I morgon mellan 9-12 är det dags för tentan i värdeteori, även kallat metaetik. Det innebär att man filosoferar om man kan ha samma kunskap om och i värdeegenskaper, värdeomdömen och värdesatser som i frågor med empirisk och naturliga frågor. Om jag t.ex. säger att någonting är "gott" uttrycker jag då något som kan vara sant eller falskt? Vad är det jag menar med att säga att något är "gott"? Hur skall detta tolkas och kan det ha samma innebörd som att "boken är gul"?

Man skiljer man främst på tre områden; Semantisk värdeteori (vad vi menar och om det är sant eller falsk), Ontologisk värdeteori (om värden existerar eller inte och om de är objektiva och Epistelmologisk värdeteori (kan vi ha kunskap om värden)

Huvudteorierna inom den Semantiska värdeteorin är; Värdeobjektivism, Värdenaturalism och Värdeemotivism. Man kan snabbt skilja dem åt genom att Objektivism omfattar att det finns värdeegenskaper men antingen objektiva eller inte, Naturalism är att värdeegenskaper kan jämföras med empiriska och naturliga saker och Emotivism innebär att det finns inga värdeegenskaper utan allt handlar om attityder och sanningsfrågan är därför irrelevant.

Det är ett intressant ämne som skapar stor och bred diskussion. Tyvärr är det svårt att greppa och just nu känner jag att det inte finns mycket till god grund, utan enbart en massa hum hum. Men det kanske visar sig att hum hum räcker och att det är det översiktliga taxonomiska som är målet. Där känner jag mig säker. I alla fall idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

RSS 2.0