Dagens reflektion - Vad menar ni?

För att göra bloggen lite mer aktuellt samhällsinriktad så tänker jag försöka med en ny serie kallad "Dagens reflektion". Inga stora utlägg utan bara tankar om händelser eller uttalande i media. Anledningen till att det inte blir några större inlägg (läs utlägg) är att jag troligtvis inte har mer "kött på benen" än just det jag skriver, mina egna tankar. Ibland räcker det långt men för att diskutera något i detalj, t.ex. ge negativ kritik, så kan det ju vara önskvärt med lite fakta och inte bara hypoteser byggda på känslor (vilket i och för sig kan räcka i vissa sammanhang).

I dagens Aftonbladet hittade jag två uppgifter som jag reagerade över. Dels en artikel om kriget i Kongo och dels ett intervjusvar på sistasidan.

1. På sidan 28-29 (pappersversionen) kan man läsa Wolfgang Hanssons artikel (kolumn) om "Fredsfiaskot i Kongo". "3000 fler soldater lär inte förvandla FN:s fiasko till en framgång" skriver han på flera ställen. Han menar senare på, att det enda syftet som detta har, att bara skicka 3000 soldater, är att det skall se ut som om FN gör något. Min undran då blir: Är det rimligt att tro att en organisation som FN gör något bara för att det skall se ut som om man gör något? Kan det inte snarare bero på knaper logistik? Bristande organisation? Otillgänglig terräng? Komplexa förhållande? Omänskliga förhållande? Faktumet att FN är fredsbevarande och inte stridande? Är anledningen verkligen att FN vill att det skall se ut som att de gör något och i själva verket struntar i det? Är det så du menar, Wolfgang?

2. I den fasta kolumnen "Vi5" frågar Aftonbladet fem personer frågan "Borde föräldrar kontrollera barnens datoranvändande bättre?". Sista personen att svara är Inger Frimansson, 64, författare, Södertälje: " - Ja, men jag har en känsla av att tiden och orken inte räcker till för många. Lägg inte mer skuld på föräldrarna". Det jag får fram av den kommentaren är att allt som sker från och med nu bör inte läggas på föräldrarna. Dom har redan så mycket skuld att det som kommer till är för mycket. Det finns alltså en gräns som är nådd för hur mycket som ingår i ett föräldrarskap? Det finns alltså tid som är avsedd för annat än barnens säkerhet och hälsa? Det finns alltså ork som man inte skall ta sig igenom och ur? Att intressera sig för sina barn är alltså förknippat med skuld? Är det så Du menar, Inger? Måste vara skönt att höra för dom som kämpar skiten ur sig!

Jag kan ha misstagit mig helt i dessa frågor eftersom jag inte har mer än min hjärna som källa. Ibland funkar den ju inte alls utan bara reagerar och regerar.

Läs även andra intressanta åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Snorkfröken

Alldeles oavsett vad Frimanson menar så skriver hon fantastiskt bra böcker. rekommenderas varmt, vet du skulle gilla dem.

2008-11-21 @ 00:00:18
Postat av: TheBat

Det gör hon säkert och känner jag dagspressen rätt så finns det även en risk att ord fått ny mening i en alldeles förkortad halvsanning.

2008-11-21 @ 01:50:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0