Katten och den heta gröten

Finns det ett osynligt språk för hur man skall bete sig när man träffar en potentiell partner? När jag tittar på t.ex. "Sex and the city" så får jag för mig att det finns olika världar. En där man bara tar för sig och en annan där man så gärna vill ta för sig men man inte tillåter sig att göra det. Vilka är anledningarna? Betyder det, om man agerar som i den första världen, att man inte vill se samma resultat som i den andra världen? Om man träffar någon och är "pang på rödbetan" betyder det att man inte är så intresserad av hur det går eller inte? Eller har det mer att göra med hur man är som individ? Finns det möjlighet att man lever i fel värld och missar en massa på grund av att man inte känner av situationen rätt?

Man kan fråga sig hur länge det får ta innan någon måste göra sitt "move" innan bäst före datumet gått ut. Kanske är det så att det potentiella just visar sig i hur länge "lekkamraten" låter det väntas. För hur det än är så ligger det fantastiska just i att man får treva sig fram , fumla lite och lyckas precis innan det är dags att gå vidare ( exempelvis vid en busshållplats eller när man kliver in i taxin) . Hur man avslutar en dejt är samtidigt början på nästa dejt med samma person. Börjar man om från början igen då, kan man kanske tycka att det är mindre attraktivt.

Är det detta som är en del av kryddorna i livet? Att äta kakan men samtidigt låta den räcka så länge som möjligt. Finns det möjlighet att man ibland inte tar nästa steg för att man är rädd att det innebär vardag igen? Är det så många tänker när man tar en ny partner ideligen. De behöver just den där känslan när ovissheten är som störst och utmaningen blir att närma sig på ett magiskt sätt. Är det inte möjligt att få denna krydda och kaka att räcka i evighet? När vi känner att det saknas är då den enda möjligheten man har att finna nya grundämnen för den kemiska reaktionen? Är det inte enklare att utmana det man redan har? Det som har visat sig fungera innan?

Som en klok man uttryckte: "När vi står där mindre tysta och Du skruvar på Dig och tänker: Kyss mig dumbom! Då är det kemi"




(Bildkällor: Kemi och Moonlight kiss)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Snorkfröken

Har du inte läst "Spelet" av Niel Strauss?

Själv är jag så trött på alla sociala spel och regler så jag har blivit eremit.

Jag kommer aldrig lära mig reglerna ändå.

2008-10-28 @ 00:16:44
Postat av: Fredrik A. Renström

Citerar du dig själv? ;-)



Har för mig att du sagt det förut?

2008-10-28 @ 00:34:29
URL: http://visingelforaldrar2.blogg.se/
Postat av: TheBat

Sf: Nej, men det låter intressant. Det närmsta jag kommer är "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Kanske DET är svaret på allt.



F.A.R: Skarpsynt man :)

2008-10-28 @ 09:11:39
URL: http://thebat.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0