Livets hårda skola

Idag när jag satt i soffan (vilade med huvudet mot kudden) satt min dotter vid datorn och chattade på MSN. Plötsligt hör jag henne ta telefonen, rusar in på rummet, stänger dörren och ringer någon. Jag hör hur hon börjar gråta och jag kommer snabbt upp på fötter. Men jag avvaktar och när hon lagt på luren så knackar jag på dörren och när jag kommer in i rummet ser jag att hon sitter där mitt på golvet med luren i handen och tårar på kinderna.

- Vad är det, B?
- Inget, svarar hon.
- Jo, det är det, det ser jag.
- Nää..
- Berätta nu är du snäll.
- Nej, inget jag tänkte bara på mamma.


För er som inte känner till det så gick hennes mamma bort för två år sen. Men jag förstod att detta inte var bakgrunden. Men jag insåg just då att det var en ursäkt som tål att funderas på framöver. Kommer hon inte att tillåta sig vara ledsen och de gånger som det händer så skyller hon på saknaden av sin mamma.

- Nej, B, jag tror inte att det är bakgrunden.
- Men jag pratade med L och så tänkte jag på mamma.


Jag gav mig inte utan sa att jag ville att hon skulle berätta vad det egentligen var.

- Jag skulle vara med S och så ringde L och frågade om hon fick vara med oss men det ville inte S. Men S ville inte att L skulle få veta att S inte ville vara med L, så hon sa att jag skulle hitta på något. När jag inte visste vad jag skulle säga så säger L i telefonen att hon hört allt vad vi sagt.

- Oj, då, svarade jag. det var ju inte så snällt gjort. Vad säger L nu då?
- Nej, hon sa att det inte var så farligt.
- Det var ju snällt för jag tror nog att jag skulle ha blivit lite ledsen om jag hade hört ett sådant samtal. Om någon har krav som de som S hade så tycker jag att hon får framföra dem själv. Man skall inte manipulera andra människor för att få sin vilja igenom.
- Nej, jag förstår det juh. Men jag visste inte vad jag skulle göra.

Vid middagsbordet senare frågade jag vad hon hade lärt sig idag. Tror nog att hon fick sig en kurs i vänskapligt beteende och jag ser det som vardagslivets "hårda skola". Gör misstag men lär dig utav dem. Men det här att hon tar till sorgen till sin mamma och använder det som en täckmantel är en svårare nöt. Den tål att tänkas på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Fredrik A. Renström

Skönt för B. att hon har en så klok pappa... :-)

2008-10-23 @ 23:31:37
URL: http://visingelforaldrar2.blogg.se/
Postat av: Snorkfröken

Oj, vilken superförälder du är måste jag säga först.

Själv hade jag nog inte uttryckt mig så pedagogiskt =)

Jag misstänker att hon redan visste att hon hade gjort fel och ville inte erkänna det för dig och därför skyllde på att hon var ledsen för mamma (alternativt ville bara ha sympati)

Frågade du henne inte varför hon sa att hon var ledsen för mamma fast det egentligen var nåt annat?

2008-10-24 @ 00:51:38
Postat av: TheBat

F: Tack för dina ord.



Sf: Jag frågade inte henne just då utan tänker ta upp det vid ett annat tillfälle när hon är på prathumör och gladare i sinnet :)Troligtvis vet hon inte själv varför utan det är bara en "enklare" väg ut ur "pinsamma" situationer, precis som Du säger.

2008-10-24 @ 13:43:38
URL: http://thebat.blogg.se/
Postat av: Rune

Att få förmånen att gå igenom ett litet helvete i livet sätter en verkligen på prov och det man får lära sig under denna resa är en ovärderlig kunskap om livets baksida. Dem livsöden och berättelser som finns bland dem som har fått känna på svårigheter i livet borde vara en skatt för den som verkligen vill lära sig att förstå.



Besök gärna min hemsida och se hur det gick för mig i livet med dem förutsättningar jag hade.



http://www.livskunskap.org



Mvh/Rune

2008-12-31 @ 10:18:44
URL: http://www.livskunskap.org

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0