De båda familjerna träffades och vi fann alla varandra snabbt. Vi åt god mat och stämningen vid middagsbordet var både god och underhållande. De båda vuxna hade dock vissa problem (men höll sig trots allt till etiken) med att hålla tillbaka sina redan etablerade känslor för varandra för att inte skapa förvirring eller höjda ögonbryn. Det skrattades och skämtades och i takt med att kvällen blev allt senare så övergick det hela till att bli riktigt familjärt.

Under resan hem igen, för mig och lilla B,  tornade dock andra moln upp och undertecknad kan inte påstå att han känner sig så där gott till mod just nu. Handlingar skapar ibland förvirring och när dessa upptäcks och inses så föranleder de genast en undran om vad de bidragit till. Hur stor är skadan och vad innebär de för framtiden? En insikt som just nu gör mig väldigt ledsen och orolig är någons besvikelse...

Tillägg: Molnen har skingrats och solstrålarna letar sig igenom igen. Dock kanske inte för alla inblandade :(

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, familjeliv, mörka moln, förvirring