För en månad sedan ringde det i telefonen, min dotter svarade och jag hör hur hon tveksamt mumlar och liksom vill räcka över luren till mig så fort som möjligt men ändå lyssna på den som talar. Hon tittar på mig, håller för "talsnäckan" och säger att det är nån konstig herrre men hon förstår inte vad han säger. Sen får jag luren.


- Ja, det är B, säger jag försiktigt.
- Hej, B! Det här är D! (Säger mannen på världens bredaste skånska).
- Eh, jaha!
- Ja, jag förstår om du låter lite chockad men jag är din halvbror!
- Öhh..!! Okej. Hej! (jo, jag känner till denna bror som jag aldrig träffat men som kom till ett par år innan mig)

Han börjar i alla fall fråga det ena och det andra om mig och berättar lite om sig själv. Han övergår till att fråga om vår biologiska far (som gick bort i cancer 2004) och sen 1980 bodde i USA. Han, den som ringde, har tydligen inte träffat honom och blev lite överraskad att jag varit över där två gånger. Sen säger han att det vore trevligt om vi kunde träffas. Tyckte jag med. Det skulle vara trevligt att träffa någon som är av samma blod fast 40 år senare. Om det inte var för fortsättningen av samtalet....

- Har du hört något från någon sen L gick bort? frågar han "helt appropå".
- Nej, jag har faktiskt inte hört något. Men det var likadant när farmor gick bort. Ingen hörde av sig och jag fick reda på det när L sa det i ett mail. (hade jag själv hållt kontakten så hade det kanske gått fortare att få reda om det)
- Ja, för det är någon som varit inne och rotat i boupptäckningen.
- Jaså, ja det känner jag inte till tyvärr (vad vill människan efter snart 50 år?)
- Jag är inte ute efter några pengar men man vill ju att allting skall gå rätt till, urskuldar han sig.

Vad jag nu säger under telefonsamtalet och tänker, överensstämmer inte riktigt. Men hur kommer det sig att människor som inte intresserat sig, helt plötsligt får ett intresse när personen går bort? Vad spelar det för roll om någonting "går rätt till" eller "fel till" när man inte haft någon kontakt innan? Framför allt om man inte är intresserad av vad som eventuellt bjuds. Vad är det som måste gå rätt till? Vad kan han ha i åtanke som jag missar? Är det ett sätt för honom att ,när det kanske inte är försent, få en viss kontakt med sin biologiske far. Göra rätt för sig? Eller är det faktumet att hans far emigrerat till USA och då vankas det dollars vilket får en att bli temporär dödsbopolis.

Tyvärr dog intresset för denna nyfunna halvbroder lika fort som det föddes. Människor som gillar människor för personen och inte det runt omkring tilltalar mig. Kvinnor som män. Brödrar som systrar. Knoll som Tott :)


Läs även andra bloggares åsikter om fonus, arv, boupptäckning, dödsbo, halvsyskon, syskon, bror, skåne, usa,