Älsking!


Förhållande utan sex

Jag tänker på det här med att ha förhållande utan sex. Redan i medelåldern förekommer ju detta och frågan är om det är acceptabelt? Speciellt frustrerande är det ju t.ex. om man som jag, träffat en vacker och skön kvinna som likt Cleopatra glider fram över lägenhetsgolvet. ( nåja, i Cleopatras fall palatsgolvet) Man säger att orsaken till detta oftast är att mannen inte diskar tillräckligt eller går ut med soporna i tid. Med andra ord så är ett "partnerskap" fråga om byteshandel; -" För att få det här måste du göra det här".

Då kan jag inte låta bli att fundera om jag hört frågan eller dessa ultimatum tvärt om? Alltså; -Jag går inte ut med soporna eller diskar förrens jag fått sex. Och det räcker inte med en gång, utan vill du att jag skall diska så skall vi ha kontinuerligt sex en längre period innan jag känner mig sugen på att ställa mig vid diskhon (eller skämma ut mig med de fula påsarna på bakgården). Nä, jag tror faktiskt aldrig att jag sett den här uppställningen. Tror inte någon skulle anse den klok  (förutom jag då som just nu inte ser någon skillnad på "handeln").

Usch, vilka problem en del människor har. Som tur är gäller det här inte oss ;)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

A lot!



Läs även andra bloggares åsikter om ,

En helg i tankens och uppskattningens tecken

Helgen som gick (fred-sönd) jobbade jag 25 timmar. Jobbar man som jag gör inom handels så innebär detta 44,5 timmar när OB läggs till. Passar mig utmärkt som student då detta innebär att jag inte behöver eller får ( med tanke på CSN regler) arbeta mer denna månad. Trots min "arbetsbörda" under helgen så fanns det ändå utrymme för en hel del kärlek. Eftersom vårt förhållande och våra båda familjer står i fokus för oss båda är det aldrig några problem att få ihop tiden.

Så när jag efter arbetspasset på fredag kväll möter upp med isprinsessan vid centralstationen i Uppsala ser jag direkt att hon både varit flitig och generös. I handen håller hon nämligen en påse från Vete-katten i Stockholm och jag inser direkt att jag troligtvis skall få min första semla på flera år. Mycket riktigt. Min underbara härliga fantastiska alldeles unika flickvän har läst mitt inlägg i veckan, ringt och beställt och sen tagit med sig tre semlor. En laktosfri till mig och två vanliga till henne själv och "lilla B". Dessa mumsade vi i oss på gammalt traditionellt vis, nämligen doppade i varm mjölk (ja, självklart laktosfri för mig).

På lördagsmorgonen vaknade vi upp (lugnt, kärleksfullt och sådär som bara kära och förälskade kan göra när de inte kan få nog av varandra men samtidigt känner en stor respekt för kärleken. Fattar ni? Jag menar allt handlar inte bara om sex, utan även om att njuta av själva situationen, känslan och inse att man är privilegierad). En härlig mix och när man lyckas med en skön blandning så tar allt sin härliga tid. Men till slut kan jag inte hålla mig och studsar upp, hämtar morgonrock till isprinsessan och samtidigt som jag lämnar över den lämnar jag även min lilla Alla hjärtans gåva. Isprinsessan blir självklart glad och tittar på mig, anser att det hade jag inte behövt och avslutar med; - Vad skall jag nu göra? Jag svarar att det är givetvis lugnt och att hennes närvaro är tillräckligt. Därefter sätter vi oss alla tre vid frukostbordet och fortsätter dagen i samma kärleksfulla anda som den startat i. Tyvärr avbryts den av att jag måste bege mig till arbetet vid 16.00.

På jobbet kliver jag mindre glatt in och redan vid stämpelklockan ser jag det. Jag förstår omedelbart (undermedvetet troligtvis) när jag ser "paketet" vem det är till och vem det är ifrån. Samtidigt kommer en kassörska ut från omklädningsrummet och hon lyser upp med hela ansiktet. Sådär som bara kvinnor kan göra när de är riktigt nyfikna och bara vill ha reda på.....ja, ni vet. -Jasså, vem är det som uppvaktar Dig då? Dom ringde redan i morse från butiken och undrade när du skulle börja jobba så de kunde köra ut. Där vid stämpelklockan stod ett blommogram med fem vackra röda rosor från min underbara härliga fantastiska alldeles unika flickvän. Vilken rackare tänkte jag. Det var därför som hon såg så finurlig ut i morse. Sen försvann tankarna in i ett rent lyckorus och det behövdes för att klara av att ge samma svar åtskilliga gånger till alla arbetskamrater som var så oerhört nyfikna och ville ha svar. Visst fick dom det. Och det dom inte fick höra kunde de läsa ut av mitt ansikte och på sättet som jag svävade fram i butiken resten av arbetspasset.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fick ett mail

Jobbade 13 timmar igår och kände mig helt färdig när jag kom hem. När jag öppnade mitt mailprogram fick jag dock ny energi och en enorm livsglädje. Det är inte svårt att förstå varför jag tycker Hon förgyller min vardag och mitt liv:



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stärkande kärlek

Visst är det märkligt vilka vändningar livet ibland tar. Nu har det gått en månad sen jag och "isprinsessan" träffades och det finns ingen ände på hur bra allt känns. Man kan tro att man lurar sig själv med tankar som att det har aldrig känts så bra eller att man är mer förälskad än någonsin. Det mest logiska i dessa tankar är ju att det som ligger för stunden oftast eller just logiskt sett känns bäst i jämförelse med något som har varit.

Men det finns även möjlighet till jämförelse och har man förmågan och viljan att, kanske inte sätta sig ner och fundera utan mer ta tillfällena när tankarna kommer, så ser man att det är de små hinderna som gör skillnaden. Hur man tänker och hur man inte lägger vikt på små fallgropar som varit fallet vid andra tillfällen. Ord och meningar som annars uppfattats som frågetecken får inte samma innebörd i skuggan av den äkta kärleken och den fullkomliga beundran. Många skulle kalla det att vara blind för stunden, att man inte ser klart genom förälskelsen. Själv ser jag det enbart som att just se fullständigt klart. När jag inte lägger mer tonvikt på tillfälliga ord och handlingar än på den känsla som jag till största delen uppfylls av, då vet jag att jag ser så klart jag kan.

När vi är tillsammans så finns det inget som känns så rätt som just vi. Det är som om vi var ämnade för varandra och det märker vi i hur lika vi är och hur vi accepterar varandras "brister" (som egentligen inte är brister utan snarare olikheter). Trots att vi var och en är två bräckliga osäkra individer så blir vi tillsammans starka. Kunskapen om oss själva som vi kan applicera på varandra fungerar som klister och stärker oss. När vi säger något som låter märkligt använder vi inte detta som en injektion till andra utlopp utan vi passerar med en vilja att förklara och vara till lags. Vi känner båda att vi vill vårda vår kärlek och jag tror det var Will Smith som sa det; "När Du gör uppbrottet eller skillsmässan till ett alternativ så är kärleken död".

Nu kan man ju tycka att det är en drastisk tanke så här efter en månad men om man tittar på det helt krasst så är det ju så många fungerar när de passerat de 40. Under en månad föds tankarna där flera gånger. Vill jag detta eller vill jag det inte? Vad har hon/han för fel?Är inte det här för bra för att vara sant? Kan jag verkligen acceptera detta? Så har det inte varit för oss. Vi känner ända in i benmärgen att det är vi och för att skilja på oss krävs att himlen ramlar ner. Vi koncentrerar oss på att må bra tillsammans, vi uppmuntrar varandra, vi stärker varandra och vi letar hela tiden efter de små detaljerna som för oss mer samman än tvärtom. Som om inte det var tillräckligt så attraherar vi varandra med en sällan skådad glöd och överföring. Det är inte alls omöjligt att det slår gnistor (något som kanske inte är så bra i lägenheter med gasledningar).

Så hur långt har vi kommit nu? Om vi får som vi vill så blir vi en (1) familj till sensommaren. Varför vänta? Men just nu ser vi fram emot helgen. Då kommer "isprinsessan" hit och det kommer att bli turer både till domkyrkan, Gustavianium, Wayne´s Coffee och vem vet......mycket mer säkert. Sen är det ju starten av melodifestivalen. Förresten har ni sett att de börjat visa trailern för "Charterhjältarna" på kanal 5? Den 16 februari klockan 20.00 är det dags. Börjar bli lite pirrigt. När jag satt på föreläsningen igår så slog mig tanken; Undrar vad som händer den dagen när vårat avsnitt gått och så sitter man där i salen? Blir man besviken då om ingen säger något? Om ingen känner igen en? Troligtvis!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vi drack av samma dryck

Ikväll kommer Hon hem. Min lycka, min gnista, min själsfrände.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Följ min blogg med bloglovin

Ibland går det fort men aldrig FÖR fort!

Det har gått 23 dagar på det nya året och det, plus en kväll, är tiden som jag och min "livsgnista" umgåtts. Ibland stannar vi båda upp och reflekterar. Reflekterar över hur snabbt känslorna tagit tag i oss och lett oss in på stigar som vi båda trodde var glömda och gömda för evigt. Men vi reflekterar även över hur otroligt skönt och befriande allting känns. Vi umgås och vi ser på varandra som om vi aldrig gjort annat, eller önskar göra annat för den delen, och vi diskuterar framtiden som om vi inte vill missa en sekund av den.

Ingen skall få ta denna känsla ifrån oss. Ingen skall få använda sina destruktiva, avundsjuka och domedagsprofetior till att ens knipsa bort ett hörn av vår idylliska bubbla. Bubblan är tillräckligt stor för att både innehålla den lycka vi känner men även alla de sociala och mindre goda sidor som existerar. Kärleken känns dock så stor i grund och botten och tillsammans med en stor portion respekt för varandra och varandras liv så tror vi på oss själva. Detta redan efter 24 dagar! Ni må kalla oss galna eller verklighetsfrånvarande, vi kallar oss för ett kärlekspar och det känns så himla skönt.

Det går inte en sekund när vi inte längtar efter varandra och när vi väl ses får vi inte nog av att vara varandra nära. Om inte fysiskt så mentalt. Den stora styrkan i vår kärlek är att vi båda är så närvarande i det förhållande som vi delar, vi känner kärleken oavsett avstånd.

Våra liv möts i en knutpunkt men vägen dit har för oss båda sett ut i stort sett på samma sätt. Vi delar i stort alla intressen och vi har gjort och upplevt nästan identiska saker. Bara två saker skiljer oss åt och det är ett barns sinne och ett vuxet lugn. Något som tillsammans med vår glädje för varandra och åtrån bildar kemin för den perfekta kärleken.

Snart får ni bevittna vår perfekta kärlek via tv-rutan (om nu inte TV väljer att göra oss orättvisa). Allt ifrån Skåne till Sundsvall! ("hej, lilla mamma!")

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

"You make me feel brand new"




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Äsch..vi provar igen!

För ett tag sedan så plockade jag bort mig från alla nätdejtingsidor. Tyckte inte riktigt om vad som hände med mig och hur vanebildande det var. Men idag kände jag att skall framtiden vara min så måste jag ju synas och finnas. Eftersom jobbet inte ger några fördelar (skall vara något hett möte med nån kund då), eftersom jag studerar och merparten av mina kamrater är -30, eftersom jag inte befinner mig på etablissemang så ofta och eftersom jag är alldeles för blyg för att fråga chans på någon på stan så fick det mig att idag öppna upp på en av dessa sidor.

Att ställa mig under misteln tror jag inte kommer att resultera i något denna jul och till skillnad från en del andra så känner jag mig faktiskt mindre "lycklig" i frånvaro av en vän.

Jag vill
kramas,
pussas,
laga mat till någon (förutom min dotter),
sova sked,
utbyta meningar,
skratta,
gråta,
smeka,
smekas av,
lyssna till,
köpa julklapp åt (nåja, nästa jul då)
få julklapp utav (se ovan)
önska Gott Nytt År, (som vänner hinner vi)
dricka skumpa ur högklackat, (då skall vi definitivt vara vänner först)
längta efter,
bli längtad av,
hålla handen,
ge en hjälpande hand,
klia på ryggen,
bli kittlad av,
överraska,
överraskas av,
och till slut kunna känna:
Gud, vad jag älskar Dig!

Är det fel önskat?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dagens reflektion - bevingade ord


"The noble art of losing face will someday save the human race".
Hans Blix Piet Hein

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Så kom känslan, den bara slog till

Det går inte att värja sig. Plötsligt infinner den sig och det är bara att följa med. Känslan av att det saknas något. Ikväll är det så och jag fäller en tår....



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vilken människa vill Du vara?

Idag har jag konfronterats med ett dilemma för singlar som kan bemötas genom att fråga sig själv:

Vilken människa vill DU vara?

Den man säger: "Fantastisk människa! Är ju inte direkt ful heller" om, eller "Jisses, vilken pudding! Undrar om han/hon kan prata oxå?".

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag erbjuder en ängel

Ibland känns det så tröstlöst. Man sitter där och det enda man vill är att sträcka ut en hjälpande och förstående hand. Man vill så gärna erbjuda en axel en famn att samla nytt mod i. Det finns en önskan att likt Gudomligt ingripande undsätta och skapa leende. Men man är "bara"människa och medlen är små.

Men det finns andra möjligheter. Änglar! Tiden och historien har gjort att människan slutat tro på dessa hjälpande sändebud. Man har missbedömt dem när de inte kommit till undsättning och tragedierna har blivit ett faktum. Vad man inte vet är att de inte kommer självmant. Man måste tro på dem och kalla på dem.

Tack vare den "kosmiska lagen" är de förhindrade att ingripa om vi inte ber om det. Därför har de många gånger bevittnat tragedier och sorgliga utgångar. Men änglarna är Guds sändebud och besitter både visdom och kunskap. Det finns miljoner änglar överallt och precis som människan är de unika, ingen är någon annan lik.

  • "HUR KAN ÄNGLARNA HJÄLPA OSS? ÄNGLARNAS ROLL ÄR ATT BESKYDDA OSS, VÄGLEDA OSS, TRÖSTA OSS, UNDERVISA OSS, SÅ ATT VI KAN FULLFÖLJA VÅR GUDOMLIGA PLAN. ÄNGLARNA KAN SKAPA ETT BESKYDD AV LJUS RUNT OSS, SOM KAN SKYDDA OSS MOT ALLA SLAGS FAROR, SJUKDOMAR, OHÄLSA OCH OLYCKOR. DE ÄR MYCKET KRAFTFULLA, OCH EFTERSOM DE INTE ÄR BEGRÄNSADE AV TID OCH RUM, KAN DE MANIFESTERA SIG PÅ MÅNGA PLATSER SAMTIDIGT. DERAS STÖRSTA ÖNSKAN ÄR ATT VARA VÅRA VÄNNER, OCH DE ÄLSKAR OSS MED ALL DEN INTENSITET SOM FINNS I DERAS GUDOMLIGA NATUR" (Stareye Witch, Angels, se källa, felstavning dock åtgärdad i citat)

Till Dig (vem du än är och var du än finns) i stunder av svåra beslut, besked, sorg eller avsaknaden av mänsklig kärlek!

(Bildkälla och referens: Stareye Witch, Angels)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Di Leva slutsålt i Uppsala



(Bildkälla: www.dileva.nu)

Lite ledsen blev jag när jag upptäckte att alla biljetter var slut till Tomas Di Leva i Uppsala. Såg ju fram emot det. Ny text till dig Tomas:

Varför skall alla biljetter vara slut
när det finns papper över från den gråtande skogen

varför fick alla andra finna lyckan
när den största söktes utav mig

och säg mig
- vem skall nu dela denna kärlek som aldrig fick se ljus

nu jag trampar runt i vatten där strömmen för mig ut
Varför
- varför fick jag inte komma till Dig?

Säg mig varför?

Titta in på Di Levas hemsida och ladda ner hans nya singel gratis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

När inte kärleken räcker till...



(Bildkälla: Karlstad universitet )


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Badets renande effekt




Känner Du ibland att du behöver en nytändning? Kanske finns känslan där att det är något gammalt som behöver "tvättas bort" eller att resterna stör framtiden. Man har ofrivilligt hamnat i en återvändsgränd och den enda vägen ut är att vända om, passera eventuella hinder och ta sig ut samma väg som man kom in genom.

Det är kanske då som Du känner att det skulle vara skönt med ett bad. Man tappar upp vattnet och häller i diverse medel för att göra upplevelsen fullkomlig. Man kliver i och känner värmen, doften och den renande effekten sakta omge en. I badet blir tankarna klarare och gnistan tänds. Hoppets gnista som får sitt syre av nya syner, klarare insikt och en renad kropp. Sen kliver Du upp....

(Bildkälla: daleynews)


Läs även andra intressanta åsikter om , , ,

Är ni vakna killar?





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

RSS 2.0