Många gånger har jag reflekterat över ett fenomen som jag inte riktigt vet hur jag skall ställa mig till. Det gäller Uppsala Buss (Upplands lokaltrafik, UL). Med tanke på bussolyckor som varit aktuella så blir man lite extra kritisk och man lägger då märke till fenomen som man inte skulle reagerat över annars.

Det här gäller busschaufförer som av en eller annan anledning åker med bussen (det kan vara till garaget, till annan tur eller bara hem) Att de är chaufförer syns ju på deras uniformer och att deras kassa ibland hänger över axeln. När de kliver på kommer de aldrig längre än till kortläsaren och där stannar de. Därefter snackar de oavbrutet med den som kör bussen tills det att de kliver av. Jag lyfter på blicken och noterar texten "Samtal med föraren förbjudet under körning" sänker blicken 5 cm och ser ytterligare en skylt med samma text! Om jag skulle ställa mig där framme och snacka hela vägen för att jag känner mig ensam eller glatt social skulle jag bli anmodad till min plats (helt korrekt) Men är risken för olycka och bristande uppmärksamhet mindre om de båda som samtalar är chaufförer? Borde inte vederbörande föregå med så kallat "gott exempel"?

Självklart har jag suttit där och tänkt; "Nä, nu skall jag går fram och fråga vad som står på skylten". Man vill ju liksom få reda på vad de eventuellt svarar och hur de tar sig ur situationen men (som Tony Irwing skulle ha sagt) så sitter man snällt kvar. Man vill inte ställa till en scen. Jo det vill man egentligen men man vill inte bli stämplad som en besserwisser eller "grinig gubbe".

Det får mig att tänka på ett annat lite liknande fenomen. När man sitter på restaurangen och får dålig mat eller service och man oavbrutet under middagen beklagat sig för sittande sällskap med hur illa allt är och ilskan liksom bara kokar. När till slut servitören/trisen dukar av och frågar; -Smakade det bra? svarar man helt sonika -Ja...?? Vid ett enda tillfälle har jag gått ifrån detta märkliga beteende och verkligen sagt vad jag tyckte, vilket resulterade i att personalen stannade upp och tittade på mig som om jag var från en annan planet och övriga gäster runt omkring tittade och undrade om jag inte fått något på länge. Hallå!! Det tog 1 ½ timme innan vi fick beställa!! Mina lammkotletter var för hundan RÅA!! Mitt sällskap fick sin mat 30 minuter innan jag och jag fick därför äta själv!! Men jag lovar, jag skall aldrig besvära er igen med att ge uttryck för min dåliga smak att inte ha överseende med detta. Inte ens om jag betalar 300:- för det!

För övrigt har jag börjat notera en sak till. En del personal serverar maten och säger sen; -Hoppas det smakar bra! Min undran blir då; Varför hoppas ni det? Vad har ni gjort med maten? Brukar den inte smaka bra? Är du skeptisk mot det som du serverar? Nej, snälla, önska mig gärna smaklig måltid och låt mig inte få tron att jag kanske kommer att må illa när jag ätit.

Bildkälla buss: NTF Uppsala
Bildkälla restaurant: Hell's Kitchen (Fox Broadcasting Company)


Läs även andra bloggares åsikter om uppsala, buss, lokaltrafik, chaufför, varningstext, olyckor, hell's kitchen, servitör, servitris, mat, restaurant, restaurang, servering, katalin