Tror ni på ödet? Tror ni på förenade krafter som tillsammans ger en verkan? Eller handlar allt bara om slumpen och att det någonstans på jorden alltid måste inträffa något som någon annan tänker på en annan plats?

Tidigare i veckan pratade jag med en vän ganska länge om att semestra i Thailand. Dagen efter blev det kaos i landet. Igår kväll pratade vi om övriga semestermål och jag nämnde Taj Mahal. Idag kan ni ju själva se vad som hänt i Indien och bland annat på hotellet med samma namn.

Jag vill inte på något sätt dra några band men lite märkligt är det. Möjligtvis kan det vara effektsökeri :)

Läs även andra bloggares åsikter om slump, öde, sammanträffande, taj mahal, thailand, semester

Egentligen har jag inte så mycket att säga om det här. (troligtvis kommer inlägget ändå innehålla en massa tyckande om jag känner mig själv rätt) Jag vet inte vad jag skall tycka eller hur jag skall reagera? Jag skulle inte tacka nej om jag blev bjuden och vänskapen skulle inte äventyras. Men här har man verkligen ställt allt på sin spets och syftet är ju troligtvis publicitet och att göra sig känd genom att skapa debatt. Jag anser dock att alla får ha sin läggning och sin kärlek men samtidigt ber jag om att få ha mina känslor i fred och att man accepterar dem som kanske inte är lika överväldigade. Problemet är ju ofta att den ena parten inte accepterar den andres tankebanor. Den egna tanken anses alltid rätt i en argumentering och andras klandrar man hejdlöst med diverse okvädesord. Men om man vill, när det gäller värderingar, att den egna tanken skall accepteras bör man acceptera andras såsom likvärdig.

Ett av de största problemen inom värdeteorin är just om man kan tala om rätt eller fel. Men i stort säger det ju sig själv. Om jag gillar ärtsoppa och tycker att det är gott tycker jag ju samtidigt att det är okej. Om jag däremot inte tycker om ärtsoppa så tycker jag ju att det är inte gott, men jag kan ändå tycka att det är okej för andra. Det vore absurt att anse, att så länge jag inte gillar det så är det fel av andra att gilla det. Det kan bara vara fråga om en värdering och alla får ha sin. Det finns de som skulle kunna, och vill, argumentera utifrån att man är "knäpp" om man inte gillar ärtsoppa och de har för mig samma status som de som säger antingen att homosexualitet är fel eller som de som inte accepterar hetrosexuellas ifrågasättande. Det är än så länge bara fråga om värderingar och bara för att det är lagstadgat eller inte behöver det inte vara moraliskt eller omoraliskt. Var skall vi i så fall placera bisexuella? Som en medelväg och det "mest rätta"? Är det majoritet som skall avgöra? Kan inte tänka mig det, i så fall får vi ändra på en himla massa. Föreslår att vi låter var och en tycka som de vill utifrån att man önskar att de skall låta en själv tycka som man vill.

Igår fick jag resultatet från tenta 2, Värdeteori. UNDERKÄND!! Så nu har man två tentor samma dag på fredag. Man har lagt in en extra omtentamen få fredag, ordinarie omtentamen är efter jul. Men på fredag har vi ju tentamen i samhällsfilosofi och bara den är krävande nog.

Om kursen i värdeteori har jag skrivit tidigare där jag "klagat" på föreläsaren och mannen som skulle reda upp begreppen i stället för att sväva ut i sitt mambo jambo. Man kan väl säga att jag var något på spåret när man ser resultatet från skrivningen:

"Betyg/Grade: U
Datum/Date: 2008-11-03 Högskolepoäng/Credits: 4.5

Betygsstatistik över alla deltagare vid detta tentamenstillfälle(motsv):
Grade statistics - all participants:
Betyg/Grade Procent
---------------------
VG 9
G 28
U 61"

61% underkända i en kurs kan inte vara acceptabelt för en lärare/föreläsare. Då bör man nog fundera på var felet ligger. Nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Sikta på båda tentorna på fredag eller bara samhällsfilosofin och ta resten efter jul. Jag har ju även annat att rikta in mig på fredag ;)

Läs även andra bloggares åsikter om tenta, skrivning, uppsala, universitet, filosofi, värdeteori, föreläsning, betyg

Under morgonen kan man läsa på Expressen.se att det slagit till ännu en gång. Teatervåldet, eller närmare bestämt Dramatenvåldet. Antingen är det samma person som ideligen pucklar på sin sambo eller så är det en nisch man skaffat sig på just denna arbetsplats. För visst har vi läst om det här förut. Det känns som ett deja vu och nu är det kanske dags för arbetsgivaren att ta hjälp från professionellt håll.

Men eftersom jag själv tidigare arbetat en del med teater kan jag inte låta bli att dra några paralleller eller fundera över vissa eventuella korellationer. Hur kommer det sig att man så "ofta" läser att det förekommer våld bland Dramatens personal? Skulle man kunna tänka sig något samband mellan en "teaterådra" och en "våldsådra". Finns det en inre kraft, hos vissa, som i alla lägen måste ta sig ut? Skulle man i så fall kunna sätta in dessa skådespelare i ett fack och t.ex känna igen dem på deras sätt att gestalta och tolka roller? Eller är det så att dessa skådespelare inte ser skillnaden på verklighet och teater? De fortsätter att leva ut sin roll (inte alls nödvändigtvis den som de är anställd att göra) när de kommer hem . Skulle en viss tids karantän innan de går hem hjälpa dessa? En obligatorisk ventileringstimme tillsammans med andra i ensemblen där det inre fick lugna ner sig och social kompetens spetsades. Finns det möjlighet att en anställning på Dramaten innebär att man kan känna sig "lite mer än andra" och på så sätt känner sig ha rätt att sätta andra på plats?

Man fann cannabis vid tillslaget och det är väl troligtvis en av anledningarna. Men eftersom det finns människor som utnyttjar detta och inte är våldsamma så kan det inte vara enda anledningen. Precis som det finns människor som dricker alkohol och blir våldsamma eller inte.Våldet sitter i individen och inte i det som tillförs.En utlösande faktor är det kanske dock.

Jag förstår nu varför jag aldrig lyckades bibehålla min teaterådra. Jag var inte tillräckligt aggressiv och så här i efterskott är jag ganska nöjd ändå. I alla fall i relation till detta inlägg.


Relaterade artiklar:
Johan Rabaeus nedslagen på Dramaten-fest
"Jag kan ställa till ett jävla liv"

Läs även andra bloggares åsikter om expressen, våld, teater, dramaten, misshandel, schizofren, personlighetsstörning

På en SÖNDAG?

Vad begär ni?

 :)

Idag när jag och "lilla B" satt vid köksbordet så såg jag att hon hade tvår röda märken vid ena ögonbrynet. Jag undrade vad hon gjort och "lilla B" svarade med att hon kanske var lite torr. Nja, sa jag det ser inte ut som det och så gick hon iväg till badrummet för att kolla efter. När hon kommer tillbaka säger hon;

" - Det blev nog kanske så när jag ... rakade ögonbrynen".

I det här läget fann jag inget annat svar än att säga,

"- att vissa saker gör man inte när man är 12 år. Kroppen är inte utvecklad och håller fortfarande på att forma sig och stör du detta så kanske det får följder i framtiden som inte blir lika roliga att ta itu med, för övrigt är det ju farligt. Du måste skilja på saker som man gör som vuxen och som barn. Du riskerar att få lika mycket hår som en apa när du blir stor om du redan nu börjar raka bort det".

Vet inte om det här var rätt ord men det var i alla fall min spontana reaktion.

Var får de allt ifrån? Hur ser egentligen idealen ut nu för tiden? Vem har sagt åt eller fått henne till att tro att man skall raka ögonbrynen? Är det mitt eget fel, för att jag låter noppa mina? Vill hon göra likadant och tycker då det är enklare med en rakhyvel? Så kanske det är och det är nog något jag får luska fram. Tror nog att jag resonerade fram anledningen.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, ögonbryn, noppa, rakning, kosmetik, ideal, mode

Strax börjar den, eller rättare sagt nyss började den. Bandidas och det får väl bli kvällens tidsfördriv. Men jag kan inte tänka mig bättre; Två kvinnor i chaps som tar saken i egna händer. Finns det något sexigare än en kvinna som sätter en man på plats och fortfarande bejakar sin kvinnlighet? Eller beror det på chapsen?

Mumma!

Läs även andra bloggares åsikter om western, hayek, cruz, chaps, feminism, sex

Aftonbladet.se skriver idag om postens vd Lars G Nordström som efter stora diskussioner nu avstår från sin månadslön på 900 000 kronor under resten av sin tid som vd på posten. Något som kom som en överraskning när han var gäst i TV4:s lördagsmorgonprogram. Det får väl ändå anses som en fin gest och när han väljer att avstå från sin "feta" lön och i stället lever som en "medelsvesson" kan väl inte klassas som annat än medmänskligt? Om det inte hade varit för Lars G Nordströms egna ord så hade jag kanske trott på det; "Jag gillar inte att det antyds att jag är girig, därför avstår jag från min lön under resten av min tid som vd för Posten."

Vi har sett det förut. Välbärgade människor som hjälper sin omvärld med att stödja sina mindre lottade medmänniskor med sitt överskott. Det de inte själva behöver ser de till att på ett så storstilat sätt som möjligt skänka till andra. Är detta välgöring eller är det PR? Det finns en klassisk historia som man kan läsa om i böcker av Jane Addams, 1860-1935, Nobels fredspris 1931 och banbrytande feminist.

Berättelsen talar om den välbärgade kvinnan som regelbundet klädde upp sig och begav sig till institutionen för hemlösa och lämnade över sin gamla skor till bättre behövande. Hon log brett när hon lämnade över skorna och desto mer när hon gick där ifrån. Vid ett tillfälle så var det någon som ifrågasatte hennes gärning och hon undrade över hur denna person kunde klandra henne när hon gjorde en så god gärning genom att ge bort sina skor. Personen svarade; "Den dag du ger bort de skor som du fortfarnde vill behålla så kan du kalla det en god gärning. Just nu rättfärdigar du bara din egen person och då med att ge bort det du inte längre vill ha eller behöver."

Sen finns det självklart de som bedriver välgörenhet i dess rätta bemärkelse. Om dessa kan vi oftast inte läsa någonting. Där i ligger skillnaden! Att ge bort sina gamla kläder till människor som inga har skall definitivt inte klandras.

(Bildkälla: SR Minnen)

Läs även andra intressanta åsikter om lars nordström, post, arvode, lön, välgörenhet, addams, pr

Följande text är artiklar i sin helhet utan red. av mig eller instick:

"Kysser man varandra i alla kulturer, och finns det även djur som kysser varandra?
Kyssandets gåta har sysselsatt forskarna i många år, men ännu finns det inga säkra förklaringar till varför vi kysser varandra. I över 90 procent av alla kulturer kysser män och kvinnor varandra, och kyssen finns också bland vissa djurarter, bland annat hos bonoboaporna, som dessutom tungkysser.

Vissa forskare tror att kyssen utvecklats från apmammors mun-mot-mun-matning av ungarna, vilket man ser till exempel hos schimpanser, över en lugnande beröring av hungriga ungar vid brist på mat till våra dagars uttryck för kärlek och sexuell upphetsning. Andra lutar i stället åt teorin att kyssen är viktig för att vi på så sätt utväxlar kemisk information om varandra."

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 17/2008, sidan 12.)
(Bildkälla: http://blogg.stureplan.se/michaela)

"Kysser man mest åt ena hållet? Vrider man oftast huvudet mot en sida när man kysser?
Otroligt nog är detta faktiskt vetenskapligt undersökt. En hjärnforskare vid namn Onur Güntürkün har i två och ett halvt år iakttagit kyssande par på flygplatser, parker och järnvägsstationer. Onur Güntürküns metodiska räkning visar att dubbelt så många föredrar att kyssas åt höger som åt vänster.

Enligt Güntürkün bestäms kyssriktningen i livmodern, där fostret under veckorna före födelsen lutar huvudet åt den ena sidan, oftast till höger. Denna benägenhet fortsätter under det första halvåret. Sedan försvinner den men återkommer, då vi kommer in i kyssåldern. "

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 9/2003, sidan 8 )


"Varför pussas vi?
Är kyssar en del av vår biologi eller ett rent kulturellt fenomen? Kyssen har inte någon biologisk funktion, och det är många folkslag som inte alls kysser på munnen. Det finns emellertid goda skäl att pussas. Våra läppar har nämligen många känsliga nervändar, så en kyss verkar starkt sexuellt stimulerande. En puss har även en viktig social funktion mellan vänner och släktingar. Särskilt kindpussar används för att uttrycka närhet och för att stärka banden människor - och apor - emellan. En kontaktsökande chimpans gör pussmun, och räcker man fram handryggen mot apan, trycker den munnen mot den. Beteendeforskaren Desmond Morris menar att detta är en rest från den späda ålder då både apor och människor spetsar läpparna för att dia. Andra menar att kyssen är en vidareutveckling av djurens nosande på varandra. Det stämmer med att till exempel polynesier och inuiter hälsar genom att trycka näsorna mot varandra."

(Källa: Illustrerad Vetenskap, nr 6/2000, sidan 10)

Läs även andra bloggares åsikter om kyss, vetenskap, apor, kultur, män, kvinnor

Köpte Nyåkers pepparkakor för nån dag sedan. En stor burk med stora hjärtan. Det är jättegott men nu vill jag varna alla för dessa förrädiska kryddbomber. Nämligen, om man äter fler än 20 st på en halvtimme så får man halsbränna! Kan ju knappt prata. Läste på burken och det står INGENTING om detta.

Ville bara varna!
Tur att jag har köpt julmust samtidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om nyåkers, pepparkakor, hälsa, julmust

I morgonens DN.se kan man bland annat läsa att Barack Obama eventuellt utser Hillary Clinton till USA:s näste utrikesminister. Vidare kan man i en annan artikel läsa att Arizonaguvenören Janet Napolitano blir säkerhetsminister. Janet Napoletano valdes till guvenör i ett konservativt Arizona 2002 och blev utan problem omvald 2006. I samma artikel får man även reda på att USA:s nästa handelsminister blir ytterligare en kvinna, Penny Pritzker. I Vasabladet.fi kan man läsa att Valerie Jarrett blir Barack Obamas topprådgivare och strateg i Vita huset (DN.se skriver dock att David Axelrod blivit vald till topprådgivare så man kan väl anta att denna post innehas av flera).

Om det här kan man ju då tycka på (minst) två sätt:

1. Hur skall USA klara av att kommunicera med omvärlden när de flesta av deras "motståndare" är regeringar och statsmakter vilka anser att kvinnan inte är mannens jämlike? Kommer dessa att titta åt ett annat håll och vända sig till närmste man (även om den enda som finns närvarande är en pickolo) för att på så sätt få en allvarligare och mer acceptabel diskussion? Kommer man att få till stånd lika många besök och samtal som med en manlig kollega? Vad händer med USA och världen nu när de båda drivs av färgade och kvinnor?

2. Det är ett smart (läs klokt) drag från en världsmakt att sätta kvinnor på de "tyngsta" posterna. T.ex Hillary Clinton kommer med sina resor runt i mellanöstern att dels luckra upp det konservativa och historiska perspektiv som råder där bland männen. Samtidigt kommer hon att bli en förebild för kvinnor runt om i världen som kommer att ingjuta mod i lokala frigörelser. Barack Obama vet värdet av kvinnlig psykologi (moderlighet) och manliga hormoner och det här är ett agerande för att utjämna trycket. USA är en stormakt och har en kvinna en uppsatt post i deras regering så kanske det är bra att lyssna på henne.

Två tankar som säkert skulle kunna utvecklas i det oändliga. Jag väljer dock att bara kort ventilera de båda sätten att se på det. Jag hoppas på alternativ 2 men ser även att alternativ 1 kan bli verklighet.

(Länk till internetsida med utförlig information om alla presidenter i USA)

Läs även andra intressanta åsikter om usa, barack obama, president, hillary clinton, napoletano, jarrett, utrikesminister, säkerhet, mellanöstern

Läste en artikel på Aftonbladet om "Nextopia", en bok skriven av Micael Dahlén, professor i ekonomi vid Handelshöskolan i Stockholm. Fenomenet att vi hela tiden går och längtar efter nåt annat och inte lever i nuet. Tror det ligger en hel del i det här och att det är anledningarna till att många människor kommer in i en dejtingruljans som inte ser någon ände eller att förhållande spricker till höger och vänster.

Jag diskuterade så sent som idag med en vän om just detta och att jag får för mig att den explosiva tillgängligheten på allt gör att vi inte värdesätter det vi har utan i stället för att t.ex. kämpa för ett förhållande så tänker man; "..äsch, jag kan alltid finna någon bättre eller annan på nätet i morgon". Med andra ord så lägger man inte ner hela sin själ i t.ex. en dejt utan en del av sig själv är redan på väg till nästa dejt. Detta medför att tillvaron inte blir så stressad som vetenskapen vill göra gällande för det finns alltid ett alternativ till nuet. Detta alternativ känns oftast bättre eftersom det finns där som en längtan och inte som ett tillstånd av verklighet.

Det samma är det med jobbet som hela tiden omprövas. Det finns alltid en karriärstege i fantasin och innan man fattat innebörden av att hoppa runt sitter man kanske där till slut utan något alls eftersom "sist in-först ut" gäller.

Ännu en gång är det lite fråga om egoism och lättja som kryddas av brist på respekt för de andra man möter på vägen.Vi är på väg att skapa mänskliga robotar som till slut styrs av så mycket suktan efter något annat att det inre maskineriet till slut blir en omedveten del av det som en gång var levande och skiljde människan från djuriskt beteende byggt på instinkter.

Vad som behövs är att vi sätter oss ner och trivs med vår situation och ser möjligheterna i nuet. Att vi inser att ingenting är fullkomligt utan motgångarna kommer vare sig man väljer dagens meny eller morgondagens som till mycket enbart består av en längtan efter mer. Detta "mer" som paradoxalt göms i nuet av just samma längtan.

Läs mer om Nextopia på Aftonbladet.se

Läs även andra intressanta åsikter om nextopia, Micael Dahlen, dejt, morgondag, aftonbladet, kristina edblom, äktenskap, förhållande, längtan

För att göra bloggen lite mer aktuellt samhällsinriktad så tänker jag försöka med en ny serie kallad "Dagens reflektion". Inga stora utlägg utan bara tankar om händelser eller uttalande i media. Anledningen till att det inte blir några större inlägg (läs utlägg) är att jag troligtvis inte har mer "kött på benen" än just det jag skriver, mina egna tankar. Ibland räcker det långt men för att diskutera något i detalj, t.ex. ge negativ kritik, så kan det ju vara önskvärt med lite fakta och inte bara hypoteser byggda på känslor (vilket i och för sig kan räcka i vissa sammanhang).

I dagens Aftonbladet hittade jag två uppgifter som jag reagerade över. Dels en artikel om kriget i Kongo och dels ett intervjusvar på sistasidan.

1. På sidan 28-29 (pappersversionen) kan man läsa Wolfgang Hanssons artikel (kolumn) om "Fredsfiaskot i Kongo". "3000 fler soldater lär inte förvandla FN:s fiasko till en framgång" skriver han på flera ställen. Han menar senare på, att det enda syftet som detta har, att bara skicka 3000 soldater, är att det skall se ut som om FN gör något. Min undran då blir: Är det rimligt att tro att en organisation som FN gör något bara för att det skall se ut som om man gör något? Kan det inte snarare bero på knaper logistik? Bristande organisation? Otillgänglig terräng? Komplexa förhållande? Omänskliga förhållande? Faktumet att FN är fredsbevarande och inte stridande? Är anledningen verkligen att FN vill att det skall se ut som att de gör något och i själva verket struntar i det? Är det så du menar, Wolfgang?

2. I den fasta kolumnen "Vi5" frågar Aftonbladet fem personer frågan "Borde föräldrar kontrollera barnens datoranvändande bättre?". Sista personen att svara är Inger Frimansson, 64, författare, Södertälje: " - Ja, men jag har en känsla av att tiden och orken inte räcker till för många. Lägg inte mer skuld på föräldrarna". Det jag får fram av den kommentaren är att allt som sker från och med nu bör inte läggas på föräldrarna. Dom har redan så mycket skuld att det som kommer till är för mycket. Det finns alltså en gräns som är nådd för hur mycket som ingår i ett föräldrarskap? Det finns alltså tid som är avsedd för annat än barnens säkerhet och hälsa? Det finns alltså ork som man inte skall ta sig igenom och ur? Att intressera sig för sina barn är alltså förknippat med skuld? Är det så Du menar, Inger? Måste vara skönt att höra för dom som kämpar skiten ur sig!

Jag kan ha misstagit mig helt i dessa frågor eftersom jag inte har mer än min hjärna som källa. Ibland funkar den ju inte alls utan bara reagerar och regerar.

Läs även andra intressanta åsikter om kongo, aftonbladet, fn, wolfgang hansson, inger frimansson, föräldrar, familj, internet

Ibland springer man på "situationer", jag vill inte säga problem, som inte låter sig manövreras så lätt. Det är ungefär som med K2, Mount Everest och liknande. Men i dessa situationer gäller det att inse att "idag är inte dagen". Man lägger det åt sidan för att ta tag i det vid annat tillfälle (alt. inte alls). Det finns ingen idé att "stånga sig blodig" bara för att man fått för sig att man kan bemästra eller kanske rent av helt misstolkat det hela. Om det kommer bättre tillfällen så visar det sig genom "öde" eller att man på ett bättre sätt ser det förändrade läget. Det är här styrkan skall ligga. Att klara av att koncentrera sig på det som för stunden är produktivt och där budskapen talar sitt språk.

Men är det inte så att det krävs en "ömsesidig" vilja för att något skall uppnås? Även när det gäller ting och saker? Tror ni inte att t.ex. K2 har en "egen kraft" trots att det "bara" är ett berg? Tror ni inte synålen har en "egen kraft" om den skall träs eller inte? Eller kan vi bara tala om detta när det gäller levande väsen? Men hur är det då med växter? Måste vi reducera det till väsen med egen vilja? Men hur är det då med en myra? Den har ju knappast nån "vilja" utan lever enbart utifrån instinkter och genetiskt mönster? En myra skulle väl kunna undgå en situation där någon annan vill något annat?

Det finns alltså inga krafter utan bara andras instinkter? Nja, då är vi ju tillbaka till berget. Ett berg har väl inga instinkter? Jag är nog mer inne på krafter och är den egna kraften mindre än det som möts är man för tillfället i underläge och måste ompröva situationen. Annars är risken att man just "stångar sig blodig" eller blir kvar på bergstoppen i det dolda.

(Bildkälla: field touring alpine)

Läs även andra intressanta åsikter om stånga sig blodig, öde, k2, mount everest, kraft, tolkningar

Nu på morgonen kom första domen av de två senaste tentorna. Hälften vunnet men oxå den "lättaste" biten. Får se vad nästa säger:

"Prov: 0020 Argumentationsanalys
Examination: 0020 Theory of Argumentation

Datum/Date: 2008-11-07
Högskolepoäng/Credits: 3.0
Skrivningspoäng/Examination result: 19,5
Betyg/Grade: VG

Betygsstatistik över alla deltagare vid detta tentamenstillfälle(motsv):

Grade statistics - all participiants:
Betyg/Grade Procent ---------------------
VG 43
G 34
U 21"

Det var väl bra?

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, tenta, argumentation, analys, filosofi, universitet, vg

Var kommer dom alla ifrån? Sen jag tog in blommorna från balkongen (ville vara lite snäll mot dom så de fick det lite varmt och gott över vintern) så har de bara gått och dött och istället så anfaller småkrypen från höger och vänster. Blomflugor är ett elände!

Fast nu har jag ju fått reda på att detta inte är blomflugor utan något som kallas "sorgmygga" och vattenflugor. Tack, Google! Man skall tydligen ställe en gul skål med ättika och diskmedel så drunkar fanskapen. Jo, jag är stor djurvän men här finns det en gräns.

Jag skulle kalla dom för likflugor för blommorna är stendöda. (Vaddå, stendöd? Är man död så är man. Det går ju inte att vara mer än död. Suck! Kan jag inte få uttrycka mig som jag vill?)

(Bildkälla: odla.nu)

Läs även andra bloggares åsikter om blommor, blomfluga, sorgmygga, vattenfluga, ättika, diskmedel

Den 6 december är det dags för den årliga personalfesten för butiken där jag jobbar (stans bästa ICA butik, Torgkassen). De senaste två åren har vi åkt till julgalan i Nacka strand och det har varit ett både lyckat och uppskattat evenemang. Så i år såg vi att vi inte skulle åka till Nacka och man kunde inte låta bli att tycka att det var ju lite synd. Istället skall vi i år stanna kvar i stan för att bege oss till Saluhallen och "Hyllan".

Just nu när jag satt och virrade runt på nätet så fann jag lite information om julbord i stan. Kan ni tänka er. Tror faktiskt inte att vi kommer att sakna Nacka och julgalan. (Linda Bengtzing har jag ju redan sett i år :) Det visade sig att Wallman´s håller show på "Hyllan" under december och jag är nästan övertygad om att julbordet kommer att vara exklusivare än det som bjöds på under Julgalan i Nacka. Nu slipper vi irra bort oss med buss och personalen slipper ta taxi för 3000kr. (jodå, det fanns personal som ratade bussen för att ta taxi från Nacka till Uppsala. Ensam!) Första året hittade inte busschauffören bästa vägen ut från Nacka till Uppsala utan helt plötsligt befann vi oss på Birger Jarlsgatan och Stureplan?? Det tog nästan tre timmar hem och vi missade all fortsatt utgång när vi kom till stan.

Ser fram emot kvällen den 6 december. Sist vi var där (ett år sen) fick jag visa leg för att komma in. Det är 20-års gräns *Go Rickie...Go Rickie*

(BIldkälla: Hyllan)

Läs även andra bloggares åsikter om julbord, hyllan, saluhallen, uppsala, torgkassen, wallman

Känslan är stark. Det är ingen överdrift utan jag vet att det är dags. I dagarna kommer snön och jag ser faktiskt fram emot det. Världen utanför blir ren för en stund, upplyst och en känsla av tro på framtiden infinner sig. En vintermorgon innebär nya krafter och ljusare tillvaro. Så länge man inte är pendlare eller bilist. Var rädd om Er i trafiken. Starta i tid!

Gårdagens disco blev lyckat. Ingenting blir som man har tänkt sig och framför allt så kan man inte förutsäga vad som skall gå hem eller vad som gäller om man inte tillbringar varje dag (undercover) med dessa levande och föränderliga varelser. En ständig process som ändras drastiskt från en diskokväll på våren till en liknande på hösten.

Det dansades limbo och när de väl startade så höll det på i flera timmar. Mästaren flera gånger var en lite kille från sydamerika (tror jag) som liksom hade det i blodet. Jag hade med mig ca 150 låtar och det visade sig att det hade räckt med tio.En bra blandning är inte det som gäller utan det gäller att hitta det som är fett skönt och sen kan man köra dessa om och om igen. Men en liten kamp var det dock mellan tjejerna och killarna. Tjejerna dansade mindre och killarna mer. Tjejerna önskade mer variation på låtarna och killarna nöjde sig med ett fåtal.

Kvällens vinnare som säkert spelades tjugo gånger, Shan Atci, Toarulle

Läs även andra bloggares åsikter om shan atci, toarulle, disco, barn, elever, ungdomar, inne, musik

I morgon är det disco i dotterns skola. Det är hennes egen klass som bjuder in alla andra sjätteklasser i rektorsområdet (3-4 skolor). Bakom arrangemanget står vi föräldrar och min lott har blivit att fixa musiken (vilket, under kvällen, innebär att stå i discobåset och ta över när barnen får annat för sig) men till att börja med så innebär det att ordna dansvänlig musik. Satt igår och pysslade lite och laddade hem en gratis DJ mixer för mp3 filer. Yeah, groooovie! "Get down...."

När dottern kom hem så satt vi tillsammans och lyssnade på låtarna som jag tänkt ut. Eller rättare sagt vi började med det. Det övergick mer till en kamp mellan: - Pappa du är pinsam och - Ohh, den är fett häftig!  Det är inte "dance" musik som gäller på ett disco för sjätteklassare. Utan det som gäller är om låten suger eller inte. Man dansar tydligen till allt bara det är inne. Men vi kompromissade gott ( jag är ju trots allt äldre så lite respekt fick dottern allt visa ;) Så nu finns det lite godingar kvar. Och att vara pinsam är ju mitt andranamn.

1:a på dotterns innelista:

Läs även andra bloggares åsikter om disco, skola, hot, cold, duck, anka, kate perry, barn

Det är inte alltid bra att säga det man tänker. Men ibland hinner man inte själv med i en så kallad "freudiansk felsägning". Ett psykologiskt begrepp som t.ex utnyttjas vid förhör. Det undermedvetna är en stark kraft.

Intuition är inget hokus pokus. Vår hjärna har ett omedvetet system för att ta emot och analysera sinnesintryck. Det konstateras i en ny avhandling. Intuition var viktig del av Ingemar Stenmarks åkning. "Mina ben tänker fortare än jag," var hans egen förklaring till att han ofta gjorde rätt sak på rätt ställe.

Träning ger färdighet. Det är vad vi alla fått lära oss. Men vad är det som händer egentligen när en person går från att vara kunnig till att bli expert? Den frågan ställde sig Lars-Erik Björklund vid Linköpings universitet.

- Någonstans på vägen slår det över, säger han till Ny Teknik. Frågan är bara vad som ligger bakom.

Blixtsnabbt system

Efter att ha gjort en forskningsöversikt om vad som skrivits om hjärnan, inlärning och så kallad erfarenhetsbaserad kunskap hittade han svaret bland nya rön inom neurologin: Vi människor har helt enkelt två system för att ta emot och analysera sinnesintryck – ett medvetet och ett omedvetet.

Det är när det senare är i farten som vi talar om intuition; att ”veta” vad som ska hända eller att göra rätt sak i en kritisk situation. I det minnet finns också utfallet lagrat; gick det bra eller dåligt när jag gjorde på ett visst sätt.

- Det omedvetna systemet är blixtrande snabbt med ett eget signalsystem, säger Lars-Erik Björklund. Här lagras minnen av dofter, gester och kombinationer av intryck som är svåra att beskriva.

Erfarenhet viktigt

Men det är inget minne vi kan leta i. Det aktiveras bara när vi återupplever en situation. Och det behöver byggas upp med sinnesintryck, för här lagras bara minnen som berör oss.

- Det krävs engagemang för att bygga erfarenhet, konstaterar Lars-Erik Björklund.

Han menare att vi aldrig kan läsa eller räkna oss till alla de kunskaper och förmågor vi behöver i yrkeslivet. Vi behöver praktisk erfarenhet också.

- Vi behöver lära oss att se när lödtennet är tillräckligt varmt för att löda, hur det låter när en motor inte fungerar som den eller hur färgen på en färdiggräddad bulle ser ut.

Hans doktorsavhandling har nu väckt intresse hos, Totalförsvarets forskningsinstitut , FOI, och Väg- och trafikinstitutet, VTI.

Läs även: Hon leder forskning med intuition, Intuition viktig att lita på

(Texten är i sin helhet hämtad från nyteknik.se)

Läs även andra bloggares åsikter om nyteknik, intuition, minne, hjärnan, intryck, känsla

Det nya numret av LOOP (Tidskriften om ledarskap organisation och personal som jag får via mitt fackförbund, Akademikerförbundet) innehåller denna gång många artiklar om IT teknik och en av dessa artiklar är döpt till "Både stöd och tidstjuv". I denna artikel presenterar man fyra citat sagda under datateknikens födelse. När man läser dem så inser man hur lite man egentligen kan veta om framtiden. Framtiden döms eller beskrivs alltid utifrån de fakta man har för stunden och vad som upptäcks i morgon kan förändra hela bilden och förutsättningarna drastiskt. Skulle det vara helt omöjligt att via en s.k. multipel regressionsanalys sia om utvecklingen?

Här följer citaten:

"Framtidens datorer kommer knappast att väga mer än ett och ett halvt ton" , Tidningen Popular Mechanics, 1949.

"Jag tror att det finns en världsmarknad för kanske fem datorer", Thomas Watson, IBM:s styrelseordförande, 1943.

"Jag har rest över hela landet och har pratat med de bästa i branschen, och jag försäkrar er att datorn är en modefluga som kommer att vara över innan året är slut", Utgivare av affärsböcker på bokförlaget Prentice Hall, 1957.

" Men... vad är det bra för?", Kommentar från en ingenjör på IMB angående mikrochipet, 1968.

(Källa: "Både stöd och tidstjuv, Tidskriften LOOP, pappersutgåvan, sid.12-13, Nr 7/08)

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, dator, datateknik, it, framtiden, loop, relativitet

Idag tänker jag inte låta dagen gå förbi för att sen i morgon upptäcka att allt är som vanligt, nämligen att det inte blev av. Så på listan sätter jag upp följande:

1. Städa klädkammaren och hall, vilket innebär att packa ner de kläder och skor som blir förstörda om de står framme och "lilla B" (och i viss mån jag själv) tar på sig dessa av "lättja" och för att det är enklare än att klä på sig de saker som är avsedda för väta.

2. Ta ner detta som plockats undan till källaren för att där nere leta upp vinterkläder och skor.

3. På listan står även att tona håret på "lilla B". Hon känner för att bli lite mörkare och köpte igår färg. (kanske därför jag inte fick någon present idag? ;) Men frukost på sängen fick jag! )

Men först måste jag cykla till ICA.

Läs även andra bloggares åsikter om vinterkläder, regn, källare, to do

I morgon har jag tvättid mellan 10-13. Ikväll kom jag ihåg att tvätt- och sköljmedlet tog slut senast. Vilket innebär att jag måste traska till ICA innan 10.00 och shoppa. Stackars mig.

(Bildkälla: HelloCrazy.com)

Läs även andra bloggares åsikter om i-land, problem, tvätt, shoppa, ica, arla, morgonstund, trött, sova

Idag när vi satt vid matbordet så ringer "Z" igen. Jag svarar och (nästan) samma rutin uppstår;

- Ja, det är "stor B".
- Är "lill B" hemma?
- Vem frågar?
- Öhhh......det är Z.
- Hon äter middag.
- Ok. Jag återkommer! Hej då!
- Hej!

Jag sätter mig vid bordet och tittar på henne.

- Varför jagar "Z" dig så?
- För att vi är ihop, svarar hon snabbt och säkert.
- Va? Hur gick det till? jag menar, när hände det?
- På höstlovet.
- Ja...ha.

Så fortsätter vi och pratar lite om hur och varför och känslor och sånt. Tycker ändå att det ingår lite mer åtaganden så jag fortsätter:

- Då vill jag att du bjuder hit honom så jag får ställa lite frågor?
- Vaddå för frågor?
- Jag vill ju veta vem han är och sådär.
- Jaha, okej då.

Jag berättade inte om hagelbössan för henne ;)

(Bildkälla: CartoonStock.com)

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, sällskap, känslor

Efter tentan idag hamnade jag på stan. Firade (tyvärr i min ensamhet) med en laktosfri cappuccino och en Linnébulle. Tittade lite i boken om argumentationsanalys (tenta på fredag) och sen tog jag en tur på stan. Jag har ju planerat att jag skall göra tre tavlor själv (nej, tavlor som man hänger på väggen. De andra tavlorna man gör planeras väl inte) och därför hamnade jag på Claes Ohlsson. Färg, gips och duk stod på inköpslistan. När jag kom ut därifrån hade jag en påse med mig som innehöll; Perculator, trådlös telefon och två kollegieblock. Suck! Nåja, det var väl för väl att man valde sånt som känns nödvändigt i stället för det som bara kan anses estetiskt. Att det inte blev något med de andra grejorna har nog mycket med att göra, att jag inte har riktigt klart för mig hur det skall se ut och hur jag skall tillverka det.

Jag HAR tre bilder, fotografier med zebramönster (sv/vita). Min vision är att blanda gips och målarfärg som skall strykas ut på en platta, eventuellt täckt av duk. Därefter skall bilden placeras i mitten (eventuellt även den på en mindre platta så att den inte drar åt sig fukten från färgen) och så kan man göra mönster i den färgade gipsen runt om, typ som en inramning. Finns det någon som provat det här och har några råd?

(Tryck på bild för länk till bildkälla)

Läs även andra bloggares åsikter om shopping, perculator, telefon, cleas ohlsson, estetik, konst, målning, tavlor

Man skiljer man främst på tre områden; Semantisk värdeteori (vad vi menar och om det är sant eller falsk), Ontologisk värdeteori (om värden existerar eller inte och om de är objektiva och Epistelmologisk värdeteori (kan vi ha kunskap om värden)

Huvudteorierna inom den Semantiska värdeteorin är; Värdeobjektivism, Värdenaturalism och Värdeemotivism. Man kan snabbt skilja dem åt genom att Objektivism omfattar att det finns värdeegenskaper men antingen objektiva eller inte, Naturalism är att värdeegenskaper kan jämföras med empiriska och naturliga saker och Emotivism innebär att det finns inga värdeegenskaper utan allt handlar om attityder och sanningsfrågan är därför irrelevant.

Det är ett intressant ämne som skapar stor och bred diskussion. Tyvärr är det svårt att greppa och just nu känner jag att det inte finns mycket till god grund, utan enbart en massa hum hum. Men det kanske visar sig att hum hum räcker och att det är det översiktliga taxonomiska som är målet. Där känner jag mig säker. I alla fall idag.

Läs även andra bloggares åsikter om värdeteori, bergström, semantik, ontologi, epistelmologi

Idag hände det. Det ringde i telefonen och jag svarade:

- Ja, det är "stor B".
- Är "lill B" hemma?
- Vem frågar?
- Öhhh..(tystnad)....det är Z.
- Hon gick precis ut.
- Ok. Tack så mycket! Hej då!
- Hej!

Det var första gången jag tog emot ett samtal från en målbrottsaspirant som frågade efter min dotter. Nu börjar invasionen och allt filtrerande.

Tar fram hagelbössan!

Läs även andra bloggares åsikter om tonåring, målbrott, pappa, , telefon, samtal, barn, uppväxt