Hur ljuger man för sig själv?
Om man inte känner till sanningen kan man inte heller ljuga. Ljuga bygger enbart på att man känner till sanningen och i de fall man ljuger så väljer man att inte tala sanning. För att ljuga för sig själv innebär detta att man är medveten om sanningen. I så fall är det för mig snarare så, att man har två val att välja mellan, det som är sanning och det som är ljug. Man kan välja att gå efter det som är ljug men då är detta ett val och inte att ljuga eftersom man känner till det som är sanning likväl det som är ljug.
Exempel:
Man säger till A: "Nej, han har inte varit här idag" Detta går alldeles utmärkt att ljuga om, eftersom A kanske inte känner till sanningen. Men om man säger till sig själv: "Nej, han har inte varit här idag" så känner man till om "han" har varit här eller inte. Det går inte att framgångsrikt ljuga för sig själv om detta. Skulle man ändå anse att "han" inte varit här idag så är det snarare en fråga om minnesförlust eller en form av bortträngning. Är bortträngning synonymt med att ljuga?
Man skulle kunna argumentera för att det går att ljuga för sig själv men är inte detta i själva verket ett misstag som mer handlar om att man i stället inte känner till eller vill inse sanningen? Finns det då andra sätt "att ljuga" utan att tala osanning? Är ljug inte enbart förknippat med sant eller falskt? Finns det synonymer till ordet "ljug" som är av annan innebörd?
Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, språkvetenskap, semantik, sanning, falskt, ljug, värde, teori
Det du säger är inte ljug =)
Det finns dock grader i lögnhelvetet och här kommer "att ljuga för sig själv" in.
Jag har själv tänkt lite på det här sista tiden och en lögn behöver inte alltid vara en uppdiktad historia, det kan även vara att medvetet tiga om sanningen i uppsåt att vilseföra.
Att sedan säga att man inte "ljög" när man teg om sanningen kan då anses vara att "ljuga för sig själv" eftersom man vet att man inte varit ärlig men vill inte se sig själv som en lögnare(dvs en som säger osanna saker).
Man "förskönar sanningen" för sig själv för att komma undan sitt eget dåliga samvete.
Men "ljuger" i ren formell betydelse gör man ju inte.
Men det är just "för sig själv" som jag ser problematiskt. Även om man inte "ljuger" hur kan man medvetet tiga om sanningen för sig själv? Sanningen finns ju där inom en själv. Problemet tror jag ligger mycket i att när man talar om detta så förutsätter man att det finns en åhörare (förutom en själv) av "lögnen". Men att ljuga för sig själv kräver ingen åhörare. Detta gör man enbart tillsammans med sig själv. Finns det en åhörare så ljuger man inte längre för sig själv utan för en annan. Intressant finner jag "försköna sanningen". Kan detta vara att inte ljuga?
Nej, man kan inte ljuga för sig själv i den bemärkelsen. Men man kan ha en skev verklighetsuppfattning som gör att man kan "ljuga så man tror sig själv".
Jag jobbade ihop med en mytoman en gång. Hon ljög notoriskt om allt prcis dagarna i ända.
Jag märkte på hennes sätt att se verkligheten att hon på nåt sätt levde i den drömvärld hon fantiserade ihop. Hon hade ljugit så mycket så att verkligheten helt enkelt inte fanns för henne längre.
När du säger att du ska vinna över mig i femkamp så tror jag att du ljuger för dig själv. ;-)
Innerst inne någonstans vet du förmodligen att det inte kommer att inträffa, men du vill så gärna och en del av din hjärna tror på detta för en stund.
Visst kan man lura sig själv! :-)
När man känner att diskussionen går "över ens huvud" är det vanligt att ta till plattityder utan relevans. :)
Försökte bara exemplifiera så att du skulle förstå att även du lurat dig själv. Eller möjligen att en del av din hjärna lurat en annan del av densamma.
Vänster och höger hjärna är separata enheter som fungerar var och en för sig. Lyckligtvis samarbetar de ofta, dock inte alltid. Känslan (höger) kommer ofta i konflikt med logiken (vänster) och kämpar om herraväldet (sanningen). Detta förklarar hur du lyckades lura dig själv angående femkampen. Vänster hjärna visste hur det skulle gå, men höger vägrade att tro på det.
Därmed ser jag det som bevisat att man kan ljuga för sig själv. :-)
