Nattsudd om människokroppen

Ikväll vill jag prata om ett ämne som kanske rör om en hel del i grytan. Dels beroende på ämnet men kanske även för att jag inte lyckas förklara mig så väl. Det finns människor som inte är nöjda med sina kroppar. På ett eller annat sätt så - gör de om sig, lägger till eller ta bort. Det finns människor som gör det för att det medicinskt är nödvändigt och det finns andra som gör det för att de vill och tar sig råd.

Men det jag vill ta upp och frågar mig om, är det moraliska i själva avsaknaden av en "innehållsförteckning" gentemot en potentiell partner. Låt oss säga att en kvinna har gjort om sina bröst. Hon har låtit operera in implantat och kanske är brösten små från början och ger därför en väldigt kompakt känsla. Troligtvis är de vackrare att titta på än upplevelsen av den "artificiella" och stumma känsla som en beröring av dem ger. Något som för en partner kan verka avtändande, dels beroende på överraskningen och dels för det "icke mänskliga" innehållet. (jo, jag kan tänka mig några grabbs och chicks som inte håller med här). Ja, jag har själv stött på det vid två tillfällen. Vid första tillfället var det ett medicinskt ingrepp ( brösten var från början olika stora och man rättade till detta med implantat i båda). Kvinnan sa dock till innan det blev uppenbart och det fanns en viss skam i berättelsen. Vid det andra tillfället fick jag upptäcka det själv och här var ingreppet nog mer av estetisk art. Här undrar jag då om det är så, att de som blivit tvungna till ingreppet känner mer skam och de som gjort det av fri vilja inte bryr sig om andras tycke eller förutsätter att det alltid uppskattas? Varför skulle de bry sig om vad andra tycker? Kroppen är ju deras. Men hur blir detta faktum i en relation?

Det är varken självklart eller förenat med skyldighet att berätta ingreppet för en potentiell partner men borde det finnas ett "bör" här? Kan det anses rättvist att tidigt tala om hur det ligger till? Eller är detta en rättighet som tillhör den som valt att göra ingreppet? Hur skulle det då vara om en individ förlorat ena benet i en olycka och därför använder protes? Låt oss säga att denna individ kan använda protesen utan att det syns i vardagslivet och att individen klarar sig helt utan hjälp. Men när natten kommer och man kliver till sängs tillsammans med en ny partner så upptäcks protesen under det att partnern lägger handen på benet och känner konstruktionen innanför. Klart det blir en överraskning och frågan uppstår igen; Fanns det en "skyldighet" att berätta att man har protes?

Eller är det så att man inte kan (får) förutsätta något om en människa och får acceptera (eller inte) allt eftersom det blir uppenbart? Jag har ingen egentlig ståndpunkt ifråga men överraskningsmomentet ger mig funderingar. Vi vet alla vad som förväntas av oss och när man inte "kan erbjuda" detta och har valt (eller ofrivilligt) att frångå detta så kan det tänkas att det bör åtföljas av något som kan liknas vid en skyldighet.

Läs även andra bloggares åsikter om plastik, kirurgi, skönhet, bröst, protes, implantat, överraskning, skyldighet, moral

Herregud! Vilka funderingar så här på nattkröken? ;-)



Själv sitter jag och funderar på "sista dansen" och parfymer medan du fokuserar på olika sorters proteser. Olika falla tankarna denna decembernatt. :-)



Hade jag en protes så skulle jag tycka att det var bättre att förekomma än att förekommas. Med brösten tycker jag tvärtom. Där tycker jag att det är helt upp till kvinnan. Jag skulle bli mycket förvånad om någon berättade om sina "implantat" i förväg. Det har i alla fall aldrig hänt mig att någon berättat innan jag upptäckt det själv. När det har inträffat, vilket det gjort några gånger, så har jag aldrig känt mig besviken. I de situationerna har mina tankar varit på annat håll och jag har reflekterat men inte misstyckt.



Däremot har det hänt någon gång att jag blivit förvånad av bröstens "naturliga" form när de blivit befriade från sin beskyddare, som givit ett helt annat intryck än vad som senare visat sig vara fallet. Då kan jag ha blivit besviken, men inte mer än för vilken kroppslig överraskning som helst, som bölder, sår, hårväxt etc.



Inte kan du väl tycka att vi ska varudeklarera alla "defekter" i förväg? ;-)

Vill klargöra, innan jag blir påhoppad, att jag med "kroppsliga överraskningar" menar sådant som inte syns förrän man tar av sig kläderna. Fler exempel kan vara tatueringar, ärr från olyckor, finnar osv. Jag menar inte att dessa kan jämställas inbördes på annat sätt än att de kan överraska den som inte visste om dem i förväg. Stora öron eller stor mage kan förutses, men inte formen på bröst, penis eller det övriga som jag räknade upp.

Jag avsade mig UTTRYCKLIGEN allt tyckande i de sista raderna. Det är ett förhållandevis nytt fenomen som det torde finnas skilda åsikter om. Det är DET jag är ute efter. Som Du såg i texten så finns det tillfällen då man berättar om det i förväg. Inte alla är stolta över ingreppen. Och eftersom du inte blivit besviken (över implantaten)och jag har, så finns det även bland män olika tankar. Att sen jämställa detta med att "varudeklarera alla defekter" fick mig att sucka tungt :)

Synd att Du tar en diskussion som ett påhopp :)

Inte ska du behöva sucka över mina egna funderingar så här dags. :-)



Jag är medveten om att du inte tagit ställning till om man borde eller inte borde berätta i förväg.



Jag uppfattade ditt inlägg som att du vill fokusera på bröstimplantat, medan jag medvetet breddade diskussionen, eftersom jag tycker frågeställningen är intressant, även i ett vidare perspektiv. Visst skulle man väl kunna tänka sig att "varudeklarera sin kropp" på samma sätt som man varudeklarerar sitt "liv". Singel, tre barn, deltid etc.



Fast, som jag skrev tidigare, så tilltalar det inte mig.



Men låt oss återgå till ursprungsdiskussionen och konstatera, precis som du redan gjort, att det finns olika åsikter. I den frågan har jag inte förväntningar på att få veta i förväg.

Nej, nej, nej... :-)



Jag tar inte någon diskussion som påhopp. Det jag tänkte var att min egen text kunde misstolkas och föranleda ett framtida påhopp. Därför skrev jag en kompletterande kommentar för att minska denna risk.

Vågar man skriva nåt här? =)

Jag har ingen aning om vad man borde eller inte borde. Jag är en äkta skönhet själv (haha) så jag har aldrig behövt fundera på det här men tydligen är det rätt vanligt att manipulera med kroppen numera eftersom du tar upp det.

Jag antar att det blir som med allt annat, det ovanliga blir vanligt. Normaliseringsprocessen.

En vacker dag ställer du dig frågan om de som inte gjort om sin kropp borde varna/ förekomma sin omgivning om detta =)



På tjejtoan på krogen för några veckor sen vände sig en okänd kvinna mot mig och frågade vad jag hade för färg på linserna för hon tyckte den var så snygg.

(Jag har inte linser, det är min naturliga ögonfärg)

Nej, jag har heller ingen aning och vad jag förstått så kommer inte detta forum att ge något "svar". Man skall tydligen inte filosofera om allt :) Jag kan härmed förekomma med att jag HAR linser och de gör mina ögon svagt blåare än de är i verkligheten :)