Ibland springer man på "situationer", jag vill inte säga problem, som inte låter sig manövreras så lätt. Det är ungefär som med K2, Mount Everest och liknande. Men i dessa situationer gäller det att inse att "idag är inte dagen". Man lägger det åt sidan för att ta tag i det vid annat tillfälle (alt. inte alls). Det finns ingen idé att "stånga sig blodig" bara för att man fått för sig att man kan bemästra eller kanske rent av helt misstolkat det hela. Om det kommer bättre tillfällen så visar det sig genom "öde" eller att man på ett bättre sätt ser det förändrade läget. Det är här styrkan skall ligga. Att klara av att koncentrera sig på det som för stunden är produktivt och där budskapen talar sitt språk.

Men är det inte så att det krävs en "ömsesidig" vilja för att något skall uppnås? Även när det gäller ting och saker? Tror ni inte att t.ex. K2 har en "egen kraft" trots att det "bara" är ett berg? Tror ni inte synålen har en "egen kraft" om den skall träs eller inte? Eller kan vi bara tala om detta när det gäller levande väsen? Men hur är det då med växter? Måste vi reducera det till väsen med egen vilja? Men hur är det då med en myra? Den har ju knappast nån "vilja" utan lever enbart utifrån instinkter och genetiskt mönster? En myra skulle väl kunna undgå en situation där någon annan vill något annat?

Det finns alltså inga krafter utan bara andras instinkter? Nja, då är vi ju tillbaka till berget. Ett berg har väl inga instinkter? Jag är nog mer inne på krafter och är den egna kraften mindre än det som möts är man för tillfället i underläge och måste ompröva situationen. Annars är risken att man just "stångar sig blodig" eller blir kvar på bergstoppen i det dolda.

(Bildkälla: field touring alpine)

Läs även andra intressanta åsikter om stånga sig blodig, öde, k2, mount everest, kraft, tolkningar