Helgen som gick (fred-sönd) jobbade jag 25 timmar. Jobbar man som jag gör inom handels så innebär detta 44,5 timmar när OB läggs till. Passar mig utmärkt som student då detta innebär att jag inte behöver eller får ( med tanke på CSN regler) arbeta mer denna månad. Trots min "arbetsbörda" under helgen så fanns det ändå utrymme för en hel del kärlek. Eftersom vårt förhållande och våra båda familjer står i fokus för oss båda är det aldrig några problem att få ihop tiden.

Så när jag efter arbetspasset på fredag kväll möter upp med isprinsessan vid centralstationen i Uppsala ser jag direkt att hon både varit flitig och generös. I handen håller hon nämligen en påse från Vete-katten i Stockholm och jag inser direkt att jag troligtvis skall få min första semla på flera år. Mycket riktigt. Min underbara härliga fantastiska alldeles unika flickvän har läst mitt inlägg i veckan, ringt och beställt och sen tagit med sig tre semlor. En laktosfri till mig och två vanliga till henne själv och "lilla B". Dessa mumsade vi i oss på gammalt traditionellt vis, nämligen doppade i varm mjölk (ja, självklart laktosfri för mig).

På lördagsmorgonen vaknade vi upp (lugnt, kärleksfullt och sådär som bara kära och förälskade kan göra när de inte kan få nog av varandra men samtidigt känner en stor respekt för kärleken. Fattar ni? Jag menar allt handlar inte bara om sex, utan även om att njuta av själva situationen, känslan och inse att man är privilegierad). En härlig mix och när man lyckas med en skön blandning så tar allt sin härliga tid. Men till slut kan jag inte hålla mig och studsar upp, hämtar morgonrock till isprinsessan och samtidigt som jag lämnar över den lämnar jag även min lilla Alla hjärtans gåva. Isprinsessan blir självklart glad och tittar på mig, anser att det hade jag inte behövt och avslutar med; - Vad skall jag nu göra? Jag svarar att det är givetvis lugnt och att hennes närvaro är tillräckligt. Därefter sätter vi oss alla tre vid frukostbordet och fortsätter dagen i samma kärleksfulla anda som den startat i. Tyvärr avbryts den av att jag måste bege mig till arbetet vid 16.00.

På jobbet kliver jag mindre glatt in och redan vid stämpelklockan ser jag det. Jag förstår omedelbart (undermedvetet troligtvis) när jag ser "paketet" vem det är till och vem det är ifrån. Samtidigt kommer en kassörska ut från omklädningsrummet och hon lyser upp med hela ansiktet. Sådär som bara kvinnor kan göra när de är riktigt nyfikna och bara vill ha reda på.....ja, ni vet. -Jasså, vem är det som uppvaktar Dig då? Dom ringde redan i morse från butiken och undrade när du skulle börja jobba så de kunde köra ut. Där vid stämpelklockan stod ett blommogram med fem vackra röda rosor från min underbara härliga fantastiska alldeles unika flickvän. Vilken rackare tänkte jag. Det var därför som hon såg så finurlig ut i morse. Sen försvann tankarna in i ett rent lyckorus och det behövdes för att klara av att ge samma svar åtskilliga gånger till alla arbetskamrater som var så oerhört nyfikna och ville ha svar. Visst fick dom det. Och det dom inte fick höra kunde de läsa ut av mitt ansikte och på sättet som jag svävade fram i butiken resten av arbetspasset.