Det blev en hit och vi avslutade festandet vid 05.00 i morse. Till slut var vi tre tappra som satt på en stenmur i centrala Helsingborg och önskade att det aldrig skulle ta slut. Det finns ett outtömligt förråd av gamla minnen när man har så mycket roligt och goda tider gemensamt. Under kvällen föddes tanken med att återuppleva vår klassresa till London från 1978 och vi bestämde i april nästa år. Nu får vi se vad denna vilja egentligen kommer att mynna ut i. Det krävs lite mer för ett projekt av detta slag men är det några som verkligen kommer att genomföra det så är det denna klass med så underbar sammanhållning när det väl gäller.

Kvällen igår var fylld av god mat, mycke dricka, minnen som redan blivit avhandlade tusen gånger fick ny infallsvinklar, glädjen var stor och gemensamheten fullständig. Ett allvarligt konstaterande var dock att vi insåg att nästa gång det var dags för klassträff så skulle vi ha passerat de 50 och det var troligtvis en stor anledning till att resan till London föddes. På så sätt kunde vi liksom skjuta tiden framför oss. Men det är ändå lite magiskt med dessa träffar. Den första halvtimmen så märker man att något har skett under 30 år men efter en timme så är alla tillbaka till ursprunget och tiden har stått still. Vissa åldras snabbare och vissa verkar inte åldras alls. Men så var det även då. Vissa såg äldre ut och vissa lite yngre. Generna består, enbart det valda livet sätter ytterligare spår eller inga alls.

Mina ensamma dagar i Helsingborg är väl värda att utstå för denna oförglömliga kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om Klassfest, Helsingborg, London

---

Ser fram mot kvällen med vild förtjusning. Ensamheten i hemstaden börjar värka i kroppen och speciellt igår kväll gav den sig till känna. Efter en skön dag i soliga Helsingborg åkte jag tillbaka till rummet. Försökte få tag på någon vän och bekant men stod där med lång näsa. Man är inte längre att räkna med och mycket orsak ligger ju på en själv. Så jag vilade och vaknade vid 22.00. Funderade på att bara återgå til sängen och invänta dagens klassträff men insåg sen att det skulle vara bortkastad tid. Skiftade kläder och var sen nere på stan strax efter midnatt.

Gick till Swea, betalade inträde 80:- (trots att restaurangägaren sagt att hon skulle sätta upp mig på en gästlista) men jag hade på känn att hon skulle glömma bort det och var beredd. Gick till baren för att beställa och beställde Drambuie med is. Det hade dom inte. Ok. Får jag en Southern Comfort med is. Eh, det har vi inte det heller. Ok. Insåg hur det var och beställde en öl. (nattklubben på båten stänger för säsongen efter denna helg så det är förståligt)

Gick sen runt på båten med min öl, såg väl allmänt förvirrad och bortkommen ut och inte kände jag mig mindre ensam när jag var bland människor som dansar, pratar, skrattar och umgås. Som tur var kom restaurangägaren och den följande timmen hade jag sällskap dels av henne, hennes man och lite mingelbekanta. (hon ordnade förresten min Drambuie från restaurangen i kompensation för att hon missade gästlistan ;)

Men jag kände att min kväll var slut och att "narren" på stället inte behövde utsätta sig mer samt även förbrylla andras hjärnor med hur en så vacker pojke kan framstå som en nörd. Tog en taxi hem, för vandra genom Pålsjö skog i mörker har jag gjort för sista gången. Usch! Säkert vackert på dagen men skräckinjagande nattetid. Värsta Robin Hood känslan.

Läs även andra bloggares åsikter om Uggla, mingel, Pålsjö, ensamhet, narr, helsingborg

---

Idag bröt hysterin ut och människor springer runt på stan och skriker att slutet är nära och att staden kommer att utplånas. Yrvaken förstår jag ingenting men så ser jag löpsedlarna och inser källan till all oro. Henke Larsson skall lämna HIF för en ny sejour ute i vida fotbollsvärlden. Kan tänka mig att han blev sporrad av Jörgen Perssons "framgång" under OS. Man är aldrig för gammal, det gäller bara att stå där när bollen kommer. Det är som jag brukar säga om lyckan; Alla kan fånga den, det gäller bara att veta när den passerar så man kan ställa sig i dess väg.

Igår när jag var ute och spatserade, ensam i regnet, passerade jag två tjejer som stod och samspråkade. Av deras hudfärg att döma så härstammade de, eller mer troligt deras föräldrar, från ett afrikanskt eller centralamerikanskt land. Men det var språket jag la märke till. Hur kommer det sig att alla skåningar och skånskor med invandrarbakgrund låter som Zlatan? Kvinna som man. Är det naturen och språkfunktionen som ligger bakom eller är det något som man lagt sig till med efter Zlatans "ikonförklaring"? Hur det än ligger till så var det ett underhållande ögonblick att höra denna mörkhyade kvinna med Zlatans röst.

Jag känner mig som "en främling i mitt eget land". I staden där jag bodde och växte upp existerar bara minnen och det var en sorgens stund när jag i regnet traskade hem igår kväll. Jag hade så önskat att det fanns några band kvar men alla har ju tyvärr passerat till en annan värld. (som Claes Malmberg en gång kallade det i egenskap av Ronny Jönsson; Till en vicevärld) Jag tog en "tura" och till och med det kändes som att "tiden har passerat". Kanske var det för den opersonliga båten "Aurora" som helt saknade 80-tals känslan och istället gav mig känslan av tunnelbana. Ett transportmedel till för att ta människor från en plats till en annan utan att ge dem en upplevelse på vägen. Tror jag skall ge det en chans till igen ikväll. Då tar jag en annan båt.

Jo, det var så sant. Det är inte lätt förstå vad "tura" innebär för en som inte upplevt det. När jag satt där på båten, med min jäger och öl (65:-), skickade jag ett sms till "norska unionen"; "Nu är jag på väg till Danmark för att "tura" och sitter med en öl och jäger". Snabbt kom svaret; "Jaha, vad kul. Kommer du tillbaka i morgon då? Är det mycket folk på båten?" Jag svarade med ett skratt och att det tar 20 minuter över och så åker man tillbaka igen i ytterligare 20 min. För en upplänning relateras alla båtturer till en Finlands- eller Ålandskryssning. Något som kan skrämma slag på den mest kärleksfulla relationen.

Idag skiner solen över Helsingborg, trots hysterin med Henke, och det skall bli skönt att strosa runt i minnenas kvarter. Vad som slagit mig är hur underbar denna stad är. Så internationell, så continental. Vackra människor som andas livslust och världsvana flyter runt i en stad som hela tiden förändras för att smälta in i ett globalt "hänga-med-och-erbjuda perspektiv. Alla pratar med alla, bussen är billig och chaufförerna hjälpsamma. Kanske är det så jag skall tillbringa mina tre dagar som jag har kvar här. Åka buss och prata minnen med chauffören.

Gud, vad gammal jag är.

Hjääälp!


Läs även andra bloggares åsikter om Helsingborg, Henke, tura, minnen, Zlatan, språk

---

Det blir ett inlägg till innan jag tar tåget ner till Helsingborg i morgon bitti kl. 08.09 (åker förresten över Göteborg med X2000, 1:a klass)
Jo, jag fick ett mail från resturangägaren där vi skall ha klassfesten på lördag:

"Skepp o hoj igen! Jag kan påminda om att vi har bar tömning på nattklubben på lördag (sista helgen för säsongen) så er ”timing” er det inte fel på." Hälsningar X

Det låter ju inte helt fel. Så kom ihåg var ni hörde det. Speciellt om vi hamnar sidan om varandra i baren :)

Läs även andra bloggares åsikter om swea, helsingborg, bar, tömning, nattklubb, sprit, glädje, säsongsavslutning

---

Jag förstår verkligen inte hur det fungerar. Pingar överallt, använder etiketter och länkar till intressant.se men ändå så händer inget. Inlägget jag skrev 2008-08-27 @ 01:23:38 syns inte ännu, någonstans. Förutom på google.

Vad gör jag för fel?
Var ligger problemet?


Läs även andra intressanta åsikter om intressant, nyligen, ping, etiketter, problem, länkar

Så har det hänt igen. Reklamen kom (hur gick detta till när det står "INGEN REKLAM TACK!" på ytterdörren?) Jo, nu minns jag. Reklamen kom tillsammans med en annan vara som jag redan fick. Aha, är det därför som de samarbetar? För att komma förbi skyltar som hindrar dem från att komma fram. Självklart!

Nåja! Så här löd i alla fall texten som jag föll för:

"Gammaldags Jul
Ja tack! Jag vill gärna få mina två första kuvert (mat-/förrättstallrikar samt glas) i servisen Gammaldags Jul för endast 1:-! Därefter får jag ett nytt kuvert en gång i månaden så länge jag själv vill. Servisen består av 12 kuvert och jag betalar endast det förmånliga samlarpriset 129:- per del. Porto och exp. avgift 49:- tillkommer för varje leverans.
Läs även andra intressanta åsikter om postorder, fyrklövern, jul, servis, dotter, lurad, samlare, investering

---

TheBat?

Varför heter din sida "The Bat"? Sover du på dagarna och är vaken på nätterna? Sover du upp och ned? Rensar du upp i storstadens mörka delar? Skriver du bakom en mask?

Jo, kanske ligger det en del i frågorna (sånär som det där med att sova upp och ner) men tanken var ju snarare att man skulle läsa det och använda så som det låter på svenska.

The Bat....de batt...debatt

Fyndigt, va?


Läs även andra bloggares åsikter om thebat, the bat, bat, ben, gordon, debatt, de batt

---

Jag och dottern, 12 år, står i kön till kassan i den lokala livsmedelsbutiken, ICA Sävja. Hon har blicken på bilagorna och så fastnar hon med blicken, vrider lite på huvudet och ser nollställd ut.

-Pappa......Är det där en man eller kvinna? frågar hon och nickar mot Expressens korsordsbilaga?

Jag lutar mig framåt och ser att det är.....Annika Lantz som ligger där utvikt (nej inte naken) och jag svarar dottern att det är en kvinna. Dottern ser ännu mer förbryllad ut;

- Ibland klär ju killar ut sig till tjejer..och kolla, hon har ju hår under armarna!
- Ja, vad är det med det då? (säger jag mest för att kolla reaktionen).
- Åhhh, svarar hon med ett gny och visar sitt ogillande med en grimage.
- Kan inte tjejer ha hår under armarna? frågar jag pedagogiskt.
- Jo...nej...men...äsch kolla ansiktet då, hon ser ju ut som en kille.
- Haha, ja det gör hon kanske. Hon är komiker, avslutar jag.
-Förstår det, säger min dotter och går bort till videoavdelningen i stället.


En parantes. Annika och jag fyller år på samma dag, 9 mars.

(Bildkälla: Teflonminne )


Läs även andra intressanta åsikter om annika, lantz, utvik, komiker, ica, expressen, bilagor, korsord

---

Hade bestämt via mail att jag skulle ringa till mina bekanta som har stället vi skall ha klassfesten på. I lördags skickade jag ner gästernas val av mat och antalet. Restauranginnehavaren (varför kallar jag honom så nu..hmm..) sa att vi kunde höras veckan innan. Jag skrev i lördags att jag ringer måndag förmiddag. Gjorde så i förmiddags men då satt han på möte och jag bad tjejen i luren att han skulle ringa upp. Sa mitt namn och gav telefonnummer.

För en halvtimme sen ringde han upp och han presenterade sig. Jag hade ju redan svarat med mitt namn och samtalet fortsatte med att han säger:

- Jaha, vad kan vi hjälpa dig med?

En kort enkel mening som välter hela den föeställningsvärld som jag byggt upp genom vår mailkontakt. Men det är klart, varför skulle han lägga vår bekantskap på minne? Varför känner jag som att jag, inte bara är ekonomisk utfyllnad i deras restaurang, utan har missbedömt hela situationen.

Är vi människor för ytliga och lägger vi för stora växlar på gamla kontakter? Man önskar en ömsesidig nostalgisk tripp men möter och bemöter oengagerat utan intresse för det som varit. Det som inte längre funnits under så lång tid har i princip aldrig funnits.

Jag hade förväntat mig;

- Nämen, TJENA B! Det var länge sedan. (även om vi bara var sporadiskt bekanta även då, känner ju hans fru mer. Nej, inte så som ni tänker nu)

I stället fick jag;

- Jaha, vad kan vi hjälpa dig med?

Aj, mitt hjärta.....


Läs även andra intressanta åsikter om vänskap, bekantskap, nostalgi, business, affärer

---

Så kommer en sista rapport inför klassfesten nu på lördag den 30 augusti på S/S Swea i Helsingborg. Nu har vi blivit 18 betalande av 29 möjliga och det får väl anses klart godkänt. Ytterligare en har anmält sig men ej ännu betalat samt en som skulle komma om han blev klar med skörden. (stackars bönder)

S/S Swea, vad är detta? Skall vi åka på kryssning. Nej, denna båt ligger förtöjd i Helsingborgs hamn och fungerar som restaurang och nattklubb. Vi har haft klassträff vart femte år sen vi slutade 9:an 1978 och senast det begav sig var vi på S/S Swea. Numera drivs båten av bekanta till mig, Annelie och Mikael Hennigor. På båten finns nattklubb med bar och disco, restaurang och festvåning för ca: 60 personer.


Läs även andra intressanta åsikter om swea, helsingborg, klassfest, annelie, mikael, hennigor

Som ni kanske vet så har jag börjat odla Chilipeppar på balkongen. Köpte två växter när vi var på Rosendahls trädgård i somras. Även om man inte gillar chilipeppar så är det skitskoj att följa utvecklingen. Jag fick ju lite av en överraskning på köpet.

När jag köpte växterna så fanns det en frukt på varje växt. Dessa har skiftat från grönt till lite ljusare grönt/gult och sen orange för att nu vara helt illröda. Samtidigt noterade jag att det kom en massa vita blommor och på en utav dessa blommor så såg det ut att sitta början till en ny frukt under. Så jag gick in och googlade och läste då att varje blomma är en ny frukt. Man kan hjälpa utvecklingen genom att när blommorna slagit ut så tar man och gnuggar försiktigt på alla pistiller inne i blomman (dessa sitter synligt) och då sprider man runt ståndare (som det så fint heter) och den kemiska reaktionen sätter fart på chilibäbisarna. Numera har jag massa chilipeppers på varje växt. De två röda på bilden har jag numera klippt av, öppnat och tagit ut kärnorna. Torkat dem i en vecka och nu lagt dem i ett melittafilter för att så dem nästa vår. Prova nog att få vissa att växa under vintern.

Smakade förresten på en utav dem och det var det grymmaste jag varit med om. HOT!! Sen var det en sak till. När man jobbar med chilipeppar skall man ha skyddshandskar på sig. I alla fall om man använder linser som jag. Den smärta som uppstod när jag senare på kvällen skulle ta ut dem vill jag inte önska någon. Eventuellt om personen är lika dum som jag, då är det förtjänat.

Läs även andra intressanta åsikter om chili, peppar, habaneros white, apache, rosendahl, växter, odla

---

Kommer precis hem från en utflykt med dottern till Stockholm. Besök hos privattandläkaren och sedvanlig fika där vi på bästa akvariemanér kunde iaktta invånarna. Det var då jag såg det. Staden är full av genuina modefreaks men även en avart som i godan tro endast kan klassas som "copycats". Man lägger märke till dom efter ett tag och kännetecknet är dels att deras outfit helt enkelt inte passar deras personliga utstrålning. Plaggen de inhandlat sitter helt enkelt fel på dem men de har ett självförtroende som gör dem helt blinda. Det yttersta kännetecknet är en axelväska som sitter limmad på höften och axelbandet går snett över bröstet snarare som ett koppel än en detalj i kostymen. Vi pratar manliga individer. Det är som om de försöker hänga med i utvecklingen och trendhavet men lyckas mer ramla ner i ett patetiskt ingenmansland. Nej, skaffa er en coach eller modemedveten partner så slipper ni stå ensamma i baren när pengarna är slut.

På tal om outfit så hittade vi förresten ett roligt ställe som huserar i gamla Röda Kvarnbiografen, Urban Outfitters. Coolt ställe, speciellt för presentköp, och jag hittade ett par tygskor som jag kände var Jag :)

Lämnade in en hemtenta i estetik vid Uppsala universitet för ett par veckor sedan. En skrivning som kunde resultera i 18 poäng om man lyckades med full pott. När jag lämnade in den kändes det som om jag hade gjort ett bra arbete och lyckats med min text. Framför allt med egna tankar, kritisk granskning och ett utvecklande av diskussionerna. Några poängavdrag var jag dock beredd på då ämnet, konst och litteraturvärlden, inte är helt bekant.

Så fick jag genom Uppdok (central där läraren sänder in betyg som senare skickas till student) reda på att ett nytt resultat registrerats i basen;

BETYG: G

Jodå, det sved och jag sjönk allt mer ner i stolen. Men så noterade jag;

DITT RESULTAT VID SKRIVNING: 14 POÄNG.

Men vänta nu här. Under alla de terminer jag studerat vid universitetet så innebär 50% poäng ett G, 75% ett VG. 14 poäng av 18 möjliga är 78% eller så att säga, bättre än 3/4.

Så jag sänder snabbt ett mail till kursledaren och ber om en förklaring. (jag väntar ju mig egentligen bara ett; Oj, det blev visst fel) Men tji fick jag då jag läste svaret;

"Hej B, jag satte gränsen för VG vid 15, därav ditt betyg. Mvh X"

Så jag undrar nu. Är det rätt att sätta en gräns på 83% för VG eller skall den generellt vara på 75%? Fast egentligen undrar jag VARFÖR I H-E DU INTE KUNDE GE MIG 15 I STÄLLET FÖR 14!!!

---

Läs även andra intressanta åsikter om uppsala, universitet, hemtenta, betyg, skrivning, betygsgränser

Många gånger har jag reflekterat över ett fenomen som jag inte riktigt vet hur jag skall ställa mig till. Det gäller Uppsala Buss (Upplands lokaltrafik, UL). Med tanke på bussolyckor som varit aktuella så blir man lite extra kritisk och man lägger då märke till fenomen som man inte skulle reagerat över annars.

Det här gäller busschaufförer som av en eller annan anledning åker med bussen (det kan vara till garaget, till annan tur eller bara hem) Att de är chaufförer syns ju på deras uniformer och att deras kassa ibland hänger över axeln. När de kliver på kommer de aldrig längre än till kortläsaren och där stannar de. Därefter snackar de oavbrutet med den som kör bussen tills det att de kliver av. Jag lyfter på blicken och noterar texten "Samtal med föraren förbjudet under körning" sänker blicken 5 cm och ser ytterligare en skylt med samma text! Om jag skulle ställa mig där framme och snacka hela vägen för att jag känner mig ensam eller glatt social skulle jag bli anmodad till min plats (helt korrekt) Men är risken för olycka och bristande uppmärksamhet mindre om de båda som samtalar är chaufförer? Borde inte vederbörande föregå med så kallat "gott exempel"?

Självklart har jag suttit där och tänkt; "Nä, nu skall jag går fram och fråga vad som står på skylten". Man vill ju liksom få reda på vad de eventuellt svarar och hur de tar sig ur situationen men (som Tony Irwing skulle ha sagt) så sitter man snällt kvar. Man vill inte ställa till en scen. Jo det vill man egentligen men man vill inte bli stämplad som en besserwisser eller "grinig gubbe".

Det får mig att tänka på ett annat lite liknande fenomen. När man sitter på restaurangen och får dålig mat eller service och man oavbrutet under middagen beklagat sig för sittande sällskap med hur illa allt är och ilskan liksom bara kokar. När till slut servitören/trisen dukar av och frågar; -Smakade det bra? svarar man helt sonika -Ja...?? Vid ett enda tillfälle har jag gått ifrån detta märkliga beteende och verkligen sagt vad jag tyckte, vilket resulterade i att personalen stannade upp och tittade på mig som om jag var från en annan planet och övriga gäster runt omkring tittade och undrade om jag inte fått något på länge. Hallå!! Det tog 1 ½ timme innan vi fick beställa!! Mina lammkotletter var för hundan RÅA!! Mitt sällskap fick sin mat 30 minuter innan jag och jag fick därför äta själv!! Men jag lovar, jag skall aldrig besvära er igen med att ge uttryck för min dåliga smak att inte ha överseende med detta. Inte ens om jag betalar 300:- för det!

För övrigt har jag börjat notera en sak till. En del personal serverar maten och säger sen; -Hoppas det smakar bra! Min undran blir då; Varför hoppas ni det? Vad har ni gjort med maten? Brukar den inte smaka bra? Är du skeptisk mot det som du serverar? Nej, snälla, önska mig gärna smaklig måltid och låt mig inte få tron att jag kanske kommer att må illa när jag ätit.

Bildkälla buss: NTF Uppsala
Bildkälla restaurant: Hell's Kitchen (Fox Broadcasting Company)


Läs även andra bloggares åsikter om uppsala, buss, lokaltrafik, chaufför, varningstext, olyckor, hell's kitchen, servitör, servitris, mat, restaurant, restaurang, servering, katalin

Är du drabbad av "banansyndromet"? Sätt dig ner och fundera länge och väl. Det är nämligen ett helt sjukt beteende men ack så vanligt.

Du är i livsmedelsaffären och hamnar på frukt och gröntavdelningen. Går fram till bananerna och så står du där. Tittar ut över havet av dessa gula härliga frukter och ser att de ligger i klasar. Det finns klasar om tre, klasar om fyra osv. Det finns oftast klasar som innehåller allt från två till fem sex bananer. Men du noterar inte detta utan i stället för att ta en klase om tre bananer så tar du upp en klase om fem och bryter av tre för att lägga tillbaka två.

Hmmm ... Senare på dagen så kan man notera (ja, inte du för du har gått hem och sitter där och smaskar bananer i godan ro)att kvar vid affärens banancommunity finns det en hög med singelbananer och klasar om två.

Med andra ord, människan till och med påverkar bananerna att drabbas av samhällets moderna individualisering. Bananer likväl som människor mår bäst i grupp. Utan gruppen blir de kvarglömda, ruttnar och är inte annat än "waste".

Kan tänka mig att du nästa gång, där vid banancommunityn, tänker innan du besinningslöst river av en eller två bananer helt instinktivt.


Bildkälla: Hawaii Fruit Net (högerklicka på bilden, öppna bilden och förstora så får du en fin översikt över bananvärlden)



Läs även andra bloggares åsikter om banan, livsmedelsbutik, ica, frukt, grönt, community, klase

Läs även andra bloggares åsikter om julie, roberts, Julie Roberts, sure, hate to breakdown, here, kärlek, country, musik

I morse kom min dotter och väckte mig på sängkanten. Med sig hade hon sin hamster och ( av ren kärlek ) lät hon den krypa på sängen, min säng, så att den ( av ren kärlek ) kunde väcka mig ( rent kärleksfullt ).

Nu är det ju så att när en hamster skall visa sin kärlek så gör den det på ett speciellt sätt. När den känner att den trivs och liksom vill bo in sig så gör den det genom att lämna en liten skvätt....en skvätt av sitt elaka stinkande frätande illaluktande urin. Vet ni hur ihärdigt hamsterurin lukt...stinker?? Det är ta mig tusan helt otroligt vad en ml av denna syra genomsyrar hela lägenheten. Trots att jag vädrat, skiftat lakan och nästan renoverat lägenheten så finns det kvar.

Min dotter är inte hemma nu....men det är hennes hamster...

Mvh "Sweeny Gordon"


Bildkälla: Original Prop Blog

Läs även andra bloggares åsikter om hamster, paj, hamsterpaj, urin, kärlek, lukt

För en månad sedan ringde det i telefonen, min dotter svarade och jag hör hur hon tveksamt mumlar och liksom vill räcka över luren till mig så fort som möjligt men ändå lyssna på den som talar. Hon tittar på mig, håller för "talsnäckan" och säger att det är nån konstig herrre men hon förstår inte vad han säger. Sen får jag luren.


- Ja, det är B, säger jag försiktigt.
- Hej, B! Det här är D! (Säger mannen på världens bredaste skånska).
- Eh, jaha!
- Ja, jag förstår om du låter lite chockad men jag är din halvbror!
- Öhh..!! Okej. Hej! (jo, jag känner till denna bror som jag aldrig träffat men som kom till ett par år innan mig)

Han börjar i alla fall fråga det ena och det andra om mig och berättar lite om sig själv. Han övergår till att fråga om vår biologiska far (som gick bort i cancer 2004) och sen 1980 bodde i USA. Han, den som ringde, har tydligen inte träffat honom och blev lite överraskad att jag varit över där två gånger. Sen säger han att det vore trevligt om vi kunde träffas. Tyckte jag med. Det skulle vara trevligt att träffa någon som är av samma blod fast 40 år senare. Om det inte var för fortsättningen av samtalet....

- Har du hört något från någon sen L gick bort? frågar han "helt appropå".
- Nej, jag har faktiskt inte hört något. Men det var likadant när farmor gick bort. Ingen hörde av sig och jag fick reda på det när L sa det i ett mail. (hade jag själv hållt kontakten så hade det kanske gått fortare att få reda om det)
- Ja, för det är någon som varit inne och rotat i boupptäckningen.
- Jaså, ja det känner jag inte till tyvärr (vad vill människan efter snart 50 år?)
- Jag är inte ute efter några pengar men man vill ju att allting skall gå rätt till, urskuldar han sig.

Vad jag nu säger under telefonsamtalet och tänker, överensstämmer inte riktigt. Men hur kommer det sig att människor som inte intresserat sig, helt plötsligt får ett intresse när personen går bort? Vad spelar det för roll om någonting "går rätt till" eller "fel till" när man inte haft någon kontakt innan? Framför allt om man inte är intresserad av vad som eventuellt bjuds. Vad är det som måste gå rätt till? Vad kan han ha i åtanke som jag missar? Är det ett sätt för honom att ,när det kanske inte är försent, få en viss kontakt med sin biologiske far. Göra rätt för sig? Eller är det faktumet att hans far emigrerat till USA och då vankas det dollars vilket får en att bli temporär dödsbopolis.

Tyvärr dog intresset för denna nyfunna halvbroder lika fort som det föddes. Människor som gillar människor för personen och inte det runt omkring tilltalar mig. Kvinnor som män. Brödrar som systrar. Knoll som Tott :)


Läs även andra bloggares åsikter om fonus, arv, boupptäckning, dödsbo, halvsyskon, syskon, bror, skåne, usa,

Under min vistelse i Helsingborg mellan den 28 augusti och 1 september kommer jag att bo på Villa Thalassa som ligger 3 km norr om Helsingborg. Ingen fara med det avståndet. Det är bussförbindelse dygnet runt och jämför man det med Stockholmsavstånd så är det ju fortfarande centralt. Men man vet ju hur det blir. Taxi!

Idag är det dags för bröllopet och vi skall snart iväg. Gillar inte bröllop riktigt. Man blir placerad vid en främmande kvinna till höger om sig, som man i två timmar skall underhålla och sen förväntas man att dansa första dansen med henne. Håller just nu på för fullt att köra in repetoaren men har bara material för en halvtimme. Usch! Och så var det de där dansstegen. Hatar foxtrot och vals!. Äsch, det får bli något improviserat. Afrikanskt kanske.

Egentligen skulle man kunna stanna hemma och titta på tv i stället. Jag har ju faktiskt betalat min licens och borde utnyttja den. Vet vilken plåga det kommer att bli med maten. Laktosfritt? Jo, tjena. Sen sitter man där med gaser och skruvar på sig medans bordsdamen undrar vad det är för en trög jäkel hon fått sidan om sig och så koncentrerar hon sig på mannen mitt emot i stället. Jo jo, har varit med förr, förstår ni. Men kyrkan blir kul. Undrar om man skall smyga med mp3:n?


Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, vals, foxtrot, bordsdam, bordsherre,

Klockan 09.00 hade jag tid hos frissan. Ringde igår och beställde och fick uppgiften att min vanliga söta goa rara trevliga frisörska fortfarande var på semester. Men, imorgon skall vi på bröllop och då vill man vara fin så, det blev att acceptera en annan. När jag sitter där och väntar tittar hon ut, min vanliga söta goa rara trevliga frisörska och det visar sig att de fått sjukdom och allt blir för mig som vanligt. Hallelulja!

Nyfrissad (härlig känsla men inte som det skall vara vilket man fixar hemma sen) går jag och fikar på Wayne´s Coffee (för de har världsgoa sojalatte) och när jag sitter där, på uteserveringen redo att springa om det skulle dyka upp en geting (läser i tidningen att det blir invasion snart) så påminner telefonen mig om att jag inte får glömma att gå till apoteket och köpa nagelstärkare, nagelbandsolja och nagelfilar. Promenerade en stund på stan, köpte en ny skjorta, förlåt vänner, jag menar ju självklart shoppade en ny skjorta. Fick även tag i en härlig näsduk till min ljusgråa Batistinikostym som jag shoppade för ett par veckor sedan.

Frissan, nagelvård och shoppa. När jag summerar min förmiddag så ser jag ju att det finns problematiska inslag i min så förväntade manliga vardag. Men det kändes skönt, så man kanske skall planera in en dag i månaden när hormonerna får röra sig fritt inom en och alla fördomar, band och normer utestängs. Det roliga var att killen på apoteket hade svårt att uttrycka sig när jag började tala naglar och nagelband och frågade vilken nagelfil han tyckte var bäst. Han såg ungefär ut som killen i telecombutiken i julas när jag stod och valde mellan en svart eller rosa Sony Ericsson och jag valde den rosa. Han fick ju byta ut lådan med den svarta som han redan tagit fram.





Läs även andra bloggares åsikter om shopping, naglar, nagelband, nagelfil, batistini, bröllop, frisör, sony ericsson, fördomar, normer